174
Hon, som har godt förstånd samt en lätt och klar fattningsförmåga, begrep genast allt hvad han sade henne om bildarna.
Från kyrkan förde man oss till skilda hus i staden, på hvilka man fördelat oss; men renegaten, Zoraida och mig förde den kristne, som kommit öfver tillsammans med oss, hem till sina föräldrar, som voro tämligen försedda med lyckans håfvor och undfägnade oss lika kärleksfullt som sin egen son.
Sex dagar stannade vi i Veléz, hvarpå renegaten, som skaffat sig underrättelse om allt hvad han hade att göra, begaf sig till staden Granada för att genom den heliga Inkvisitionens bemedling åter upptagas i Kyrkans allraheligaste sköte. De öfriga befriade kristna begåfvo sig hvar och en dit honom syntes bäst. Zoraida och jag voro de enda som stannade kvar, med blott de dukater som fransmannen af artighet gifvit Zoraida, och för dem köpte jag detta djur, på hvilket hon rider. Hittills har jag ägnat henne min tjänst endast som fader och ledsagare, ej som make, och vi resa nu i afsikt att erfara om min far ännu lefver eller om någon af mina bröder har haft bättre tur än jag, ehuru visserligen, sedan Himlen bestämt mig till Zoraidas följeslage genom lifvet, jag tycker att jag ej kunnat få någon annan lott, hur lycklig den än måtte vara, som jag skulle skatta högre. Det tålamod, hvarmed Zoraida bär de olägenheter fattigdomen medför, och den längtan hon visar att snart blifva kristen, äro så stora och så beskaffade, att hon sätter mig i förundran och förpliktar mig att i hela mitt lif ägna mig till hennes tjänst. Glädjen attse mig som hennes och henne som min, grumlas och störes dock för mig därigenom, att jag ej vet om jag i min fädernetrakt skall finna någon vrå, där jag kan bjuda henne ett hem, och om tiden och döden åstadkommit en sådan förändring i min fars och mina bröders förmögenhetsvillkor och lif, att jag kanske ej träffar någon som kännes vid mig, i fall de äro borta.
Mer har jag icke, mitt herrskap, att förtälja eder om mina lefnadsöden. Huruvida de varit underhållande och märkvärdiga, det må edert goda förstånd afgöra; hvad mig angår kan jag säga, att jag skulle vilja hafva berättat dem för eder i större korthet, ehuru farhågan att uttråka eder ändå har kommit mig att låta min tunga hålla inne med mer än en omständighet.
