184
mulásnedrifvares röst, som sjunger alldeles förtjusande.» — »Vi hafva redan hört den», svarade Dorotea. Därmed aflägsnade sig Cardenio, och Dorotea som uppbjöd all sin uppmärksamhet, hörde att orden till sången lydde sålunda:
Noter.
1 I alla tre originalupplagorna står det D. Antonio; men någon person med detta namn fanns ej då i detta sällskap, som lyssnat till slafvens berättelse. Här föreligger således säkerligen ett skrif- eller tryckfel. I 1607 års Bruxelles-upplaga rättades det till Cardenio, hvilket sedermera blifvit den vanliga läsarten; men Ramón Máinez har föredragit el cura, af det goda skäl, att i 38:e kapitlet (sid. 133 här ofvan) kyrkoherden uttryckligen nämnes såsom den, hvilken beder slafven om fortsättningen af hans historia; »kyrkoherden och alla de andra» heter det där och då är det riktigast att det heter så äfven här, och ej Antonio eller Cardenio.
2 Originalet har oidor, hvarmed förstås bisittare i en öfverdomstol, således ungefär vårt assessor eller hofrättsråd eller något dylikt; men, då vi fordom äfven hade lagmän såsom öfverdomare, har det synts lämpligt att bibehålla detta uttryck, som vunnit häfd i närmast föregående svenska öfversättning.
3 Denna dräkt hade af Filip II blifvit strängt föreskrifven för statsråd och öfverdomare.
4 En i fyra böcker indelad samling tänkespråk, hvart och ett bestående af två hexametrar, spelade under hela medeltiden en stor roll både i original (latin) och öfversättningar; man tillskref densamma en viss Cato (eller ännu bestämdare, såsom här, Dionysius Cato), men det är sannolikt att detta namn blott i allmänhet skall beteckna tänkespråken som visa.
5 Enligt originalet borde det visserligen heta »en annan min yngre broder», men i början af D. Rui Pérez’ berättelse (39:e kap., sid. 135 här ofvan) säges uttryckligen, att det var den yngste af bröderna, som ville begifva sig till Salamanca att där fortsätta sina studier, och följaktligen var den som farit till Perú den mellersta af dem och äldre än lagmannen.
6 Härmed menas naturligtvis Zoraidas dop såsom tecken till hennes upptagande i den kristna (katolska) församlingen.
