— »Nej, visst icke, sade D. Quijote, ty hälften fattas, nämligen hakstycket.»
— »Så är det», sade kyrkoherden, hvilken redan hade förstått sin vän barberarens afsikt, och Cardenio, D. Fernando och hans kamrater intygade detsamma. Till och med lagmannen skulle hafva bidragit för sin del till skämtet, om han ej varit så upptagen af tankarne på D. Luis’ angelägenhet; men det allvarliga i hans funderingar höll honom i en sådan spänning, att han ägnade ringa eller ingen uppmärksamhet åt de andras lustiga påhitt.
— »Nå, så Gud hjälpe mig! sade barberaren, som var föremål för deras gyckel; hur är det möjligt att så många förnäma herrar kunna påstå att detta icke är en rakskål, utan en hjälm? Det här tyckes vara något som kan sätta ett helt universitet i förundran, hur förståndiga än dess medlemmar må vara. Nog af: är det så att den här rakskålen är en hjälm, då måste också denna hästsadel vara en åsnesadel, såsom den här herren har sagt.»
— »Nog förefaller den mig som en åsnesadel, sade D. Quijote, men jag har redan sagt att det lägger jag mig ej i.»
— »Om det är åsnesadel eller hästsadel, sade kyrkoherden, beror endast på huru herr D. Quijote bestämmer, ty i sådana saker, som röra riddarväsendet, tillerkänna alla dess herrarna och jag honom företrädet.»
— »Vid Gud, mina herrar, sade D. Quijote, så många och så besynnerliga äro de tilldragelser som händt mig på denna borg, de båda gånger jag bott här, att jag ej dristar yttra något bestämdt om det som kan spörjas mig rörande hvad i densamma förefinnes, ty jag håller före att allt som här sker tillgår med trolleri. Första gången plågade mig mycket en förtrollad mor, som håller till här, och för Sancho gick det icke rätt bra med andra af hans anhang; och i natt har jag nära två timmar varit hängande vid denna min arm, utan att jag vet huru eller huru icke jag råkat i denna olycka. Således, att nu taga mig till att afgifva ett utlåtande i en så inkrånglad sak, vore att utsätta mig för ett förhastadt domslut; hvad det beträffar, att man påstår detta vara en rakskål och icke någon hjälm, har jag redan svarat därpå, men i fråga om att bestämma huruvida det där är en åsnesadel eller en hästsadel, dristar jag icke fälla slutlig dom, det öfverlämnar jag uteslutande åt mina nådiga herrars godtfinnande. Kanske, emedan I ej ären slagna till riddare såsom jag är, hafva förtrollningarna här på platsen ingenting att skaffa med eder, utan I
