paz) räckes dem att kyssas; 4. att icke bjuda någon att sitta ned vid deras bord; 5. att rättvisans tjänare ej få med våld intränga i deras hus samt att deras vapen och hästar icke få tagas i mät; 6. att de äro fria från utskylder (pechos); 7. att ej vara underkastade tortyr, utom i fall af högförräderi; 8. att ej behöfva lida skymflig död, utan halshuggas eller svältas ihjäl i vanliga lifssaker, eller kastas i hafvet, om de begått stöld eller rån; 9. att tid ej blef försuten för dem, när de voro borta i konungens ärende; samt 10. att de kunde göra testamente utan de rättsliga formaliteterna. Åtskilliga af dess företrädesrättigheter funnos kvar ännu under hela adertonde århundradet.
FYRTIOSJÄTTE KAPITLET.
Hvari det blir slut på det märkvärdiga äfventyret med landridarna, och vår bålde riddare D. Quijotes fruktansvärda raseri förtäljes.
Medan D. Quijote yttrade detta, sökte prästen öfvertyga landridarna att D. Quijote var från förståndet, såsom de kunde se af hans gärningar och ord, och att de ej hade någon anledning att drifva saken vidare, ty, om de också grepe honom och droge af med honom, skulle de ändå snart få lof att släppa honom såsom förryckt. Härtill genmälde han med häktningsordern, att det icke tillkomme honom att döma om D. Quijotes galenskap, utan att göra hvad som blifvit honom befalldt af hans förman, och, vore D. Quijote väl en gång häktad, så kunde de sedan gärna få släppa honom lös tre hundra gånger.
— »Men i alla fall, sade kyrkoherden, lären I väl icke denna gången få honom med eder, ej heller lär han låta sig bortföras, efter hvad jag kan förstå.»
Och verkligen förstod kyrkoherden tala så mycket för dem, och D. Quijote att begå så många dårskaper, att landridarna skulle hafva varit galnare än han, om de ej insett huru det var fatt med honom. Också funna de för godt att lugna sig, ja till och med att uppträda som fredsmäklare mellan barberaren och Sancho Panza, hvilka ännu mycket argsint höllo i med sitt krakel. Slutligen bilade de, såsom rättvisans tjänare, saken och afgjorde den som skiljedomare så, att båda parterna blefvo om än icke alldeles belåtna, åtminstone något
