närmade sig därför buren, hvari riddaren färdades, och sade till honom: »Señor, för att lätta mitt samvete vill jag säga eder, huru det förhåller sig med er förtrollning, och det hänger så ihop det, att de här båda, som gå omkring med beslöjade ansikten, äro kyrkoherden i vår by och barberaren, och jag föreställer mig att de ha hittat på detta anslaget att forsla eder så här af idel afund som de hysa, därför att Ers Nåd står framom dem i att utföra ärofulla bedrifter. Under denna förutsättning, som är fullkomligt sann, följer däraf att Ers Nåd inte är förtrollad, utan bedragen och hållen för narr. Till bevis därpå vill jag fråga eder om en sak, och, om ni svarar mig, som jag tror att ni kommer att svara mig, skall ni finna detta bedrägeri alldeles påtagligt och att ni icke är förtrollad, utan att man förvillat ert omdöme.»
— »Fråga hvad du vill, käre Sancho, svarade D. Quijote, så skall jag ställa dig tillfreds och ge dig besked om allt hvad du önskar. Och hvad du säger därom att de, som gå här ikring oss, äro våra sockenbor och gamla bekanta, kyrkoherden och barberaren, så kan det nog så tyckas som om det vore de själfva, men att det verkligen och sannfärdeligen skulle vara de, det skall du ingalunda tro. Hvad du här må tro och hålla före, det är att, om dessa likna dem, som du påstår, så måste det vara emedan de som förtrollat mig hafva antagit en sådan skepnad och likhet. Ty för trollkarlar är det en lätt sak att antaga hvilken gestalt dem lyster, och dessa töra hafva antagit våra vänners för att gifva dig anledning att tro det du tror och för att försätta dig i en labyrint af inbillningsfoster, ur hvilken du ej kan taga dig ut, om du så hade Tesei tråd: och de hafva väl äfven gjort det, på det jag må varda vankelmodig och icke rätt förstå hvarifrån detta onda kommer öfver mig. Ty, om å ena sidan du säger mig att det är barberaren och kyrkoherden i vår by som äro i vårt sällskap, och å andra sidan jag ser mig satt i bur, fastän jag vet med mig att det icke skulle stått i mänsklig makt, så vidt den ej varit öfvernaturlig, att sätta in mig där: hvad vill du då att jag skall säga eller tänka annat än att sättet för min förtrollning öfvergår alla som jag läst om i alla historier om vandrande riddare, som blifvit förtrollade? Så att nog kan du slå dig till ro och lugn i fråga om din förmodan att de äro de du påstår dem vara: det äro de lika mycket som jag är en turk! Men hvad det beträffar att du vill spörja mig om något, så säg ut, och jag skall svara dig, om du så håller på med att fråga till i morgon bittida.»
