Hoppa till innehållet

Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens senare hälft.djvu/43

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

42

dersamma som att en viss anledning till förargelse eller groll skall på samma sätt vara liksom bortblast.

15 Bannlysningsbref voro på den tiden icke så sällsynta och Cervantes själf hade drabbats af ettt sådant, då han »på dragande kall och ämbetes vägnar» lät mot några andliga herrars vilja bortföra spannmål från staden Ecija.




TRETTIOFÖRSTA KAPITLET.

Om det lustiga samtal, som föreföll mellan D. Quijote och hans vapendragare Sancho Panza, jämte andra tilldragelser.

— »Allt detta är jag ej missbelåten med, sade D. Quijote; gå på vidare. Du kom alltså dit, och hvad hade då denna Skönhetens Drottning för sig? Säkert fann du henne sysselsatt med att uppträda pärlor eller att med guldtråd brodera ett valspråk åt mig, den i hennes bojor fångne riddaren.»

— »Så fann jag henne inte, svarade Sancho, utan hon stod på gården och vannade två halftunnor säd.»

— »Då kan du vara viss, sade D. Quijote, att de sädeskornen voro pärlor, när de vidrörts af hennes händer. Och kom du att se efter, min vän, om det var fint eller vanligt hvete?»

— »Det var nog inte annat än bohvete»[1], svarade Sancho.

— »Nå, då kan jag försäkra dig, sade D. Quijote, att, vannadt af hennes händer, gaf det utan tvifvel vid bakning finaste hvetebröd. Men gå vidare: när du lämnade henne mitt bref, kysste hon det? höll hon det upp öfver sitt hufvud?[2] mottog hon det med någon högtidlighet värdig ett sådant bref? eller hvad gjorde hon?»

— »När jag skulle till att ge henne det, svarade Sancho, var hon just i värsta tagen med att rysta en hel hop säd, som hon hade i sållet, och hon sade till mig: Lägg brefvet där på säcken, min vän, för jag kan ändå inte läsa det, tills jag sållat slut på alltihop’».

  1. Spanska kännare lära göra en stor skillnad mellan de olika hveteslagen, af hvilka som bäst anses candeal, den hvita, och trechel, den rödaktiga sorten, den senare benämnd efter staden Trujillo, där den förmodligen frun början odlats. Rubion betyder ett simplare slags, i gult dragande hvete, men i La Mancha, åtminstone nu för tiden, äfven bohvete, så att det är möjligt att Sancho menat sådant.
  2. Om betydelsen af detta ursprungligen arabiska talesätt, se sid. 50, not. 5.