exempel, jämte ovederläggliga matematiska bevis, såsom när det heter: om man tager lika stora från lika stora, så äro de återstående lika stora. Och om de icke förstå detta i ord, — såsom de verkligan icke göra, — får man handgripligen visa dem det och ställa det för ögonen på dem, och ändå förstår ingen att öfvertyga dem om vår heliga tros sanningar. Samma sätt och vis måste jag nu använda med dig; ty den önskan som uppstått hos dig, är så på villospår och så afsides från allt som har en skymt af förnuft, att jag tror att det vore förspilld tid att söka göra begripligt för dig din enfald, — annat namn vill jag för ögonblicket icke ge den, — och jag kunde till och med hafva lust att lämna dig i ditt vansinne till straff för ditt onda förehafvande. Men att förfara så hårdt mot dig, det tillåter mig icke den vänskap jag hyser för dig liksom den icke heller tillåter mig att lämna dig utsatt för en så uppenbar fara att taga skada till din själ. Och på det du tydligt må inse detta, så säg mig, Anselmo: är det ej du själf som uppmanat mig att fresta en tillbakadraget lefvande hustru? öfvertala en ärbar? bjuda gåfvor åt en oegennyttig? som älskare uppvakta en förståndig? Jo, därtill har du uppmanat mig! Nå väl, om du vet att du har en tillbakadraget lefvande, ärbar, oegennyttig och förståndig hustru, hvad vill du mer begära? Och, om du tror att hon skall komma segrande från alla mina stormlöpningar, såsom hon utan tvifvel skall göra, hvilka benämningar ämnar du sedan gifva henne, som vore bättre än dem hon redan har? Eller hvad skall hon efteråt blifva mera än hvad hon nu är? Antingen anser du henne ej för hvad du säger, eller vet du ej hvad du begär. Om du ej anser henne för hvad du säger, hvarför vill du då pröfva henne, om icke för att med henne som en dålig hustru göra hvad som kan falla dig in? Är hon däremot så dygdig som du tror, så är det orimligt att vilja anställa ett prof med sanningen själf, ty efter dess anställande skall hon ändock behålla samma aktning som hon förr hade. Alltså blir häraf en nödvändig följd, att ett tillämnande af sådana saker, af hvilka snarare skada än gagn kan vederfaras oss, det hör oförståndiga och dumdristiga sinnen till, isynnerhet när de vilja gripa sig an med slika ting, hvartill de ej äro nödda och tvungna och som redan på långt håll tydligt lägga i dagen att deras företagande är uppenbar galenskap. Svåra saker vågar man sig på till Guds ära eller för världens skull eller för bådadera. De, som företagas till Guds ära, äro sådana som helgonen företogo, när de sträfvade att lefva änglars lif i män-
