Hoppa till innehållet

Sida:Cervantes Don Quijote (Lidforss) 1905 Förra delens senare hälft.djvu/87

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

86

ger, när det som ges verkligen är godt samt i och för sig värdt att skattas högt. Man plägar till och med säga att snar gåfva är dubbel gåfva.»

— »Men, invände Camilla, man plägar också säga att det som kostar litet värderas föga.»

— »Det ordet gäller icke för dig, svarade Leonela; ty såsom jag hört sägas, flyger kärleken emellanåt och går en annan gång till fots; med den ene springer han i full fart, med den andre går han i sakta mak; somliga gör han ljumma, andra sätter han i eld och lågor; några sårar, andra dödar han; i ett ögonblick begynner han sin längtans bana, och i samma ögonblick genomlöper och slutar han den; på morgonen börjar han en fästnings belägring, på kvällen har han bragt den att ge sig, ty det gifves ingen makt som kan motstå honom. Och, när så är, hvarför tar du så illa vid dig eller hvad fruktar du? Det måste ju hafva gått Lotario på samma sätt, då kärleken tager min husbondes frånvaro till medel för att besegra eder båda.[1] Och det var tvång att under denna hans frånvaro det afgjordes som kärleken hade bestämt, utan att draga ut på tiden tills Anselmo hunne komma tillbaka, så att till följd af hans närvaro saken sedan stannade på halfva vägen; ty kärleken har ingen bättre hjälpare att verkställa sina anslag än tillfället; af tillfället begagnar han sig vid alla sina företag, isynnerhet vid början. Allt detta känner jag väl till, och det mera af erfarenhet än af hörsagor, och det skall jag berätta dig någon gång, señora, ty äfven jag är af ungt kött och blod. Dessutom, fru Camilla, öfverlämnade och gaf du dig icke åt honom så snart, att du icke förut af Lotarios ögon, suckar, ord och löften samt gåfvor hade lärt känna hela hans själ och af den och af hans dygder insett huru värd han var att älskas. Nåväl, nu förhåller det sig så; låt då icke sådana där ängsliga och enfaldiga tankar storma in på dig, utan var du viss på att Lotario älskar dig, liksom du älskar honom, och lef glad och nöjd därmed att, när du nu råkat i kärlekens garn, han som håller dig fast där är en man af värde och förtjänst, och att han icke blott har de fyra S som man påstår att riktiga älskare böra ha[2], utan ett helt fullständigt alfabet. Vet du det icke, så hör på och du skall få se hur jag läser upp det för dig utantill. Lotario är, så vidt jag kan se och efter hvad jag tror, artig, beständig, chevaleresk, duktig, erkännsam, frikostig, glädtig, högsinnad, ihärdig, klok, lärd, modig, nykter, ordhållig, plikttrogen, kvick rik, det som de fyra SS betyda,

  1. Det spanska uttrycket, rendiros, är något tvetydigt och skulle äfven kunna fattas reflexivt, så att meningen blefve: att I ömsesidigt besegrat hvarandra. Men omöjligen synes det kunna öfversättas med besegra dig (Camilla), då Leonela hela tiden säger (och icke vos eller os) till sin härskarinna.
  2. De fyra S syftade på de med denna bokstaf begynnande spanska orden sabio vis, förståndig, solo uteslutande (hyllande den älskade), solicito sorgfällig, oaflåtligt uppmärksam, secreto tystlåten. De förekomma i fjärde sångens 14 stanz af den i 6:e kap. här ofvan nämnda dikten Angelikas tårar af Barahona de Soto, samt dessutom ofta äfven ordspråksvis. Att de icke här, lika litet som hela det följande alfabetet, kunnat öfversättas troget, säger sig själft, då det ju först och främst gällde att äfven finna någorlunda passande ord för hvar särskild bokstaf. — Beträffande X heter det i texten, att det är letra áspera, och så står det i alla tre originalupplagorna; men det skulle väl ändå kunna hända, att Hartzenbusch har rätt i sin förmodan att författaren själf skrifvit letra aspada, d. v. s. egentligen en bokstaf i form af ett liggande eller Andreas-kors, men här = en stygg bokstaf, emedan af inkvisitionen dömda botgörare plägade föras i procession iklädda en dräkt, som var utstyrd fram och bak med ett liggande kors i rödt och gult; ett dylikt i rödt fanns äfven på de till bålet dömdes dräkt, sambenito, som dessutom äfven hade djäflar och eldslågor afbildade. Det kunde således något vanärande sägas vidlåda ett dylikt kors, och följaktligen äfven bokstafven X, som har dess form.