delse äfven kan hafva den af persona de chapa, att det senare uttrycket betyder persona de prendas, valor, juicio y prudencia, d. v. s. en person med talanger, omdöme, o. s. v., ungefär som vårt en dugande man; att detsamma är »phrase vulgar de conversacion familiar» och att båda uttrycken tillhöra den skämtsamma stilen; samt slutligen att chapado, när det är liktydigt med persona de chapa, användes om småväxta (men duktiga) personer. Nu har Sancho hela tiden bländats blott af Quiterias yttre glans, och det är alltså föga troligt att chapada i hans mun skulle afse hennes inre egenskaper, hvilka han ju ej heller kände, och ingenstädes i det föregående har hon beskrifvits såsom liten till växten. Följaktligen bör chapada här få behålla sin första betydelse, och efter all sannolikhet är det just denna som ledt Sancho in på de holländska sandbankarna: plåtbeslagen eller förhydd, skepp, farligheter på hafvet, sandbankar, sådan ungefär har hans tankegång varit. — Att bancos de Flandes äfven kan betyda holländska penningbanker är sant, liksom äfven att detta föranledt en och annan författare till en ordlek med dubbelmeningen (så t. ex. Lope de Vega i hans komedi El mayor Imposible III 23); men knappast har något dylikt denna gång föresväfvat Sancho, och än mindre lär han, jämte det att Quiteria skulle kunna fara trygg öfver sandbankarna, hafva menat äfven att »sie legt das ihrige sicher an», d. v. s. att hon skulle göra en god affär genom giftermålet med Camacho. Till en så uttöjd förklaring gifva åtminstone orden i texten icke anledning, så mycket mindre som det väl med skäl kan betviflas att Sancho för sin del hade den minsta aning om penningbanker.
TJUGUANDRA KAPITLET.
Hvaruti berättas det stora äfventyret i Montesinos’ håla, som ligger midt i La Mancha, och huruledes den manhaftige D. Quijote af La Mancha bragte detsamma till ett lyckligt slut.
Präktig och riklig var den undfägnad och det mottagande som D. Quijote rönte hos de nygifta, hvilka kände sig stå i förbindelse till honom för de bevis på hjältemod han ådagalagt såsom försvarare af deras sak; och lika högt som hans tapperhet satte de hans själsgåfvor, eftersom de ansågo honom för en Cid i vapenverk och en Cicero i vältalighet. Den hederlige Sancho förlustade sig i tre hela dagar på de nygiftas bekostnad. Af dem fick man veta att det skenbara värjstynget ingalunda varit en med den sköna Quiteria uppgjord plan, utan uteslutande en list af Basilio, som däraf hoppades just
