— »Har ni då inte fått någon påökning i lönen?» frågade kusinen.
— »Hade jag tjänat någon grand af Spanien eller någon annan förnäm herre, svarade ynglingen, skulle jag säkerligen ha fått en sådan; ty det har det med sig att tjäna folk som det är någonting med, att man från betjäntrummet blir fänrik eller kapten eller får en god pension. Men jag stackare har alltid tjänat hos sådana, som falkade efter befordran, och hos löst folk, hvilka gåfvo så litet till kost och lön att hälften gick åt att betala stärkningen af ett halskrås, och då kunde det ju anses som ett underverk, om en ungersven som söker sin lycka skulle kunna ernå en om också blott medelmåttigt god ställning.»
— »Men säg mig då för allt i världen, käre vän, sade D. Quijote, är det möjligt att ni under alla de år ni tjänat icke ens kunnat komma åt ett livré?»
— Jo, sådana har jag fått två stycken, svarade ynglinsen; men på samma sätt som, när någon går ut ur en munkorden utan att aflägga löfte, man fråntager honom ordensdräkten och återgifver honom hans förra kläder, så fick jag mina tillbaka af mina husbönder, ty, efter att hafva uträttat de ärenden, för hvilkas skull de kommit till hufvudstaden, återvände de hem och togo med sig livréerna, som de blott på skryt gifvit mig.»
— »En högst förvånande spilorceria[1], såsom italienaren säger», yttrade D. Quijote. »Men trots detta bör ni anse det såsom en synnerlig lycka att ni vändt hofvet ryggen med en så förträfflig föresats som den ni hyser; ty det finnes ingenting här på jorden som skaffar en mera ära och större fördelar än att tjäna i främsta rummet Gud, och därnäst sin konung och rättmätige herre, isynnerhet uti vapenyrket, medelst hvilket man vinner om icke större rikedom så åtminstone större ära än genom vetenskaperna, såsom jag redan sagt mångfaldiga gånger. Ty, om också lärdomen grundat flera fideikommisser än vapenyrket, så hafva likväl de genom vapen grundade ett visst, jag vet ej rätt hvad för slags försteg framför dem som kommit till stånd genom lärdomen, hvarjämte de äfven hafva en viss, jag vet rätt väl hvad för slags glans, som gör att de öfverträffa alla andra. Men förvara uti edert minne hvad jag nu ärnar säga eder, ty det kommer att lända eder till mycken nytta och vederkvickelse under edra mödor; ni bör nämligen
- ↑ Rent italienskt ord för knussel.
