gare, mina stall och kistor och säckar voro fulla af oräkneliga hästar och mångfaldiga prydnader; och nu ser jag mig hjälplös och nedslagen, fattig och utarmad och värst af allt, beröfvad min apa, ty, innan jag åter får henne i mitt våld, lär det väl kosta mig modiga tårar af svett.[1] Och alltsammans genom det obetänkta vredesutbrottet af denne herr riddare, som säges beskydda fader- och moderlösa och afböja oförrätter och utföra ännu andra kärleksverk, och mot mig ensam skulle det bära så till att hans ädelmodiga tänkesätt inte fick någon lycklig verkan; men lofvad och prisad vare Himlen där den är som högst! Det är nu en gång på det viset att det skulle vara Riddaren af den Sorgliga Skepnaden som skulle göra mina marionetter till så sorgliga skepnader.»
Sancho vardt helt vek om hjärtat vid dessa mäster Pedros ord och sade till honom: »Gråt inte, mäster Pedro, och jämra dig inte så, du krossar mitt hjärta; jag kan försäkra dig att min herre D. Quijote är en så sann och samvetsgrann kristen att, när han kommer till insikt af att han begått en oförrätt mot dig, han både kan och vill betala dig och godtgöra dig till öfverlopps.»
— »Om herr D. Quijote ville ersätta mig för någon del af de figurer som han förstört för mig, skulle jag vara belåten, och Hans Nåd kunde skaffa lugn åt sitt samvete, ty ingen kan bli salig som mot rätte ägarens vilja tar andras tillhörighet i besittning och inte återställer den.»
— »Så är det, sade D. Quijote; men hittills vet jag ej med mig att jag i min ägo har någonting som tillhör eder, mäster Pedro.»
— »Jaså, inte det? återtog mäster Pedro; än dessa liken då, som ligga här på denna hårda och torra mark, hvem har väl kringkastat och aflifvat dem annat än denna väldiga arms oöfvervinneliga styrka? och hvem tillhörde dessa kroppar annat än mig? och hvarmed förtjänade jag mitt uppehälle annat än med dem?»
— »Nu tror jag för visso, återtog D. Quijote, hvad jag redan ofta trott, nämligen att de trollkarlar som förfölja mig ständigt framställa för mina ögon gestalterna sådana de verkligen äro, för att därefter genast ändra och förbyta dem till det som faller dem in. Ty jag säger eder rent och uppriktigt, I herrar som hören mig, att allt det som här tilldragit sig förekom mig precis som om det bokstafligen så inträffade: Melisendra var Melisendra, D. Gaiféros var D. Gaiféros, Marsilio Marsilio, och Karl den Store Karl den Store. Allt för-
- ↑ Sp. me han de sudar los dientes = komma mina tänder att svettas.
