252
— »Jag medger, sade D. Quijote, att allt hvad du säger, Sancho, kan äga sin riktighet; huru mycket tycker ni nu att att jag behöfver gifva eder mera än hvad Tomé Carrasco gaf eder?»
— »I mitt tycke, sade Sancho, skulle jag anse mig väl betalt, om Ers Nåd ville öka på två realer för hvar månad det vill säga hvad lönen för mitt besvär anbelangar. Men beträffande uppgörelsen för Ers Nåds ord och löfte att ge mig ståthållarskapet öfver en ö, så vore det rätt och billigt att det ökades på sex realer till, och det blefve då inalles tretti realer.»[1]
— »Det är bra, genmälde D. Quijote; tjugufem dagar är det sedan vi lämnade vår by; räkna nu efter, enligt den lön ni själf bestämt, huru mycket jag proportionsvis är eder skyldig och gör eder, som jag sagt, betalad af hvad ni har i handen.»
— »Nej, för tusan, sade Sancho, Ers Nåd räknar alldeles fel, ty i fråga om det där löftet om ön skall det räknas från den dagen Ers Nåd lofvade mig den, och till den närvarande stund i hvilken vi befinna oss.»
— »Huru, är det då så längesedan jag lofvade eder den Sanho?» sade D. Quijote.
— »Om jag inte minns galet, svarade Sancho, måtte det vara mer än tjugu år sedan, kanske tre dar mer eller mindre.»
D. Quijote slog sig häftigt för pannan, brast ut i ett hjärtligt skratt och sade: »Jag tillbragte ju ej i Sierra Morena eller på alla våra öfriga utfärder tillsammans mera än knappt två månader, och så påstår du, Sancho, att det är tjugu år sedan jag lofvade dig ön! Nu kan jag ej annat säga, än att du vill att alla de penningar du har i förvar åt mig skola åtgå till din lön, och, om så är och du har lust till dem, så skänker jag dig dem genast här på stället, och väl bekomme! ty blott för att bli kvitt en så usel vapendragare vill jag med förnöjelse bli så fattig att jag ej har en vitten. Men säg mig, du öfverträdare af alla det vandrande ridderskapets vapendragarestadgar, hvar har du hört eller läst att någonsin en vandrande riddares vapendragare uppgjort ett sådant beting med sin herre: så och så mycket mera måste ni ge mig i månaden, om jag skall tjäna er? Gif dig ut, gif dig ut, du din blodsugare, din bof, din skråpuk, ty allt detta tyckes du mig vara, gif dig ut på deras historiers stora ocean, och, om du finner att en vapendragare någonsin sagt eller ens tänkt hvad
- ↑ En dukat räknades till 375 maravedís, hvilket gjorde 11 realer och en maravedí, men Sancho tager den för jämna elfva realer; lönen hos Carrasco blir således 22 realer, vidare skulle han ha 2 realers tillägg i månaden för det tjänsten hos D. Quijote var så mycket besvärligare än hos den andre, och så till sist sex realer för de mistade förhoppningarna på ö-ståthållarskapet, och på detta sätt får han ihop sin 30 realer i månaden.
