24
till och med för att fira mässans. (Se F.-J. Périn, Petit Rational Liturgique, Paris 1872, sidd. 203 och 488). Att man på detta sätt i vederbörlig följd och ordning besökte vissa stationer för att där förrätta sin andakt kallades andar las estaciones; men tornar á andar estaciones, hvilket är det uttryck som här står i den spanska texten, var att å nyo förrätta dessa besök, och kom sedan att i allmänhet betyda att göra om något som man redan gjort förut, eller att om igen begynna det gamla lefnadssättet.
6 Nästan alla de här uppräknade riddarna hafva omnämnts i förra delen; de nio första tillhörde de spanska riddarböckerna, de andra finnas hos Bojardo och Ariosto. — Hertigarnas af Ferrara ättledning från Rüdiger omtalas utförligt af Ariosto i tredje sången af hans Orlando Furioso, men däremot ej af Turpin, hvilken icke heller, så vidt veterligt är, har skrifvit någon kosmografi. I allmänhet åberopades han i tid och otid till stöd för de vidunderligaste uppgifter — så äfven af Ariosto — och, oafsedt att det här är D. Quijote som talar, kan man nästan hålla med Clemencin, att, för att tilkännagifva att något var osant, sade man att Turpin påstått det.
7 Denna öfversättning är i öfverensstämmelse med de första upplagorna, hvilka framför quiero hafva ett no, som i förra århundradet alldeles oberättigadt ändrats till me: D. Quijote hade ju nyss förut uttryckligen sagt att han ville dö som vandrande riddare, och då kunde han väl ej stanna hemma. Däremot är originalets pues que (eftersom) sannolikt fel för puesto que (ehuruväl).
8 D. Quijote menar den italienska dikten Il Morgante Maggiore af Ludvig Pulci (1431—87), men där säges att jätten hade »på sitt vis ett palats af kvistar, spånor och lera», där han instängde sig nattetid för att hvila ut. Jämf. förra delens kap. 1, sid. 15.
9 Enligt Ariosto (XVIII, 165—XIX, 25) vågade nämligen Medoro sitt lif för att rädda sin i striden fallne furste och vän Dardinells lik och gifva det en graf.
10 Ariosto XXX, 16.
11 Angelikas Tårar, en dikt af Luis Barahona de Soto, finnes omtalad i förra delen, kap. 6; Angelikas Skönhet åter var ett epos i 20 sånger af Lope de Vega.
