276
tager stigmän? Gå i Guds namn, och i samma namn vare det eder sagdt: vänd om hem till er och uppfostra era barn, om ni bar några, och sörj för er ekonomi, och hör upp med att stryka omkring i världen och gapa i vädret och tjäna till åtlöje både för dem som känna er och som ej känna er. Hvar böfveln har ni sett att det någonsin funnits eller nu finnes vandrande riddare? Hvar finnes det väl jättar i Spanien, eller stråtröfvare i la Mancha, eller förtrollade Dulcineor eller hela den skock galenskaper som man berättar om er?»
D. Quijote lyssnade uppmärksamt på den vördige mannens ord, och, då han såg att den senare upphört att tala, reste han sig upp från sin stol, utan skyldig hänsyn mot det hertigliga paret, och yttrade med vredgadt ansikte och uppretad min … Men hvad han svarade förtjänar sitt eget kapitel.
Noter.
1 Jag har ej kunnat finna något annat på detta ställe användbart uttryck för originalets ropas de levantar, som annars betyder morgondräkt, nattrock.
2 Egennamn med ändelsen ez äro egentligen tillnamn, (se sid. 141 not. 1 i delen I. 1), men tyckas undantagsvis hafva begagnats som förnamn, och således i förbindelse med Don och Doña, åt vapendragare och dueñor. Dessa, af hvilka båda slagen voro lika oundvikliga i förnäma hus, lefde för öfrigt i ständigt kif, såsom det redan här visar sig och ytterligare framhålles af Doña Rodriguez längre fram (i 37:e kapitlet af denna del).
3 Det är samma romans som D. Quijote själf citerar, när han är på sin allra första utfärd (sid. 23 i delen I. 1), men Sancho ändrar ordalagen litet efter eget behof.
4 Doña Rodriguez säger att Sancho af henne ej kan få annat än una higa, och detta betyder tummen framstucken mellan pekfingret och långfingret, en åtbörd som i Spanien och Italien mycket brukas för att afvända »onda ögon», och då helst i löndom, men därjämte äfven, fullt öppet, för att uttrycka förakt. Se härom en ytterst intressant exkurs af Felix Liebrecht i hans tyska öfversättning af Il Pentamerone (II, 266). — Sancho nämner ett bestämndt kortspel, la quínola, där det lärer gå så till att de spelande skola söka få ihop fyra kort som hafva samma valör, och, om två råka få det på en gång, vinner den hvars svit har högsta valören af prickar, — Det hijo de puta, som kammarfrun i förargelsen drar till med, har återgifvits groft, men säkerligen icke allt för groft i förhållande till originalet.
5 Originalet visar alldeles tydligt att orden pompa y majestad sägas om D. Quijote, och meningen är således den att han känner sitt värde och stundens högtidlighet. Detta anmärkes här därför, att de nämnda orden eljest hänföras till pagerna, så att det säges att de »förde honom med pomp och ståt i en annan sal»; men detta är ej riktigt.
