— »Jag menar, fortfor Don Quijote, att då hufvudet värker, så värka alla lemmarne. Enär jag nu är din herre och husbonde, är jag alltså ditt hufvud, och du en lem i mig, eftersom du är min tjänare; och af denna orsak måste hvarje lidande, som drabbar mig eller kommer att drabba mig, smärta dig, och ditt lidande mig.»
— »Så borde det vara, sade Sancho; men den gången då jag vardt hissad, såsom en lem i er, då stod mitt hufvud bakom gårdsmuren och såg på hur jag flög i luften, utan att känna den ringaste smärta; och, om det är lemmarnas plikt att känna deltagande för värken i hufvudet, så måste det också vara hufvudets plikt att taga sin del af deras smärta.»
— »Menar du härmed, genmälde Don Quijote, att det icke gjorde mig ondt då du blef hissad? Om du menar det, så får du icke säga det, nej, icke en gång tänka det, ty den gången kände jag mera smärta i min själ än du i din kropp. Men låtom oss nu lämna detta åsido, den tid kommer nog då vi kunna afhandla och ställa till rätta den saken; och tala nu om för mig, vän Sancho, hvad säga människorna här i trakten om mig? Hvad tänker folket om mig, hvad adeln, hvad riddarna? Hvad säga de om min tapperhet? om mina bragder? om mina fina seder? Huru yttra de sig beträffande det värf jag åtagit mig att återuppväcka ridderskapets redan förgätna orden och återinföra den i världen? Kort och godt, jag begär af dig, Sancho, att du säger mig hvad som kommit till dina öron härom, och det skall du säga mig utan att lägga det ringaste till det goda eller utelämna något af det onda. Ty det tillkommer trogna vasaller att säga sina herrar sanningen i dess eget väsen och verkliga gestalt, utan att smicker må lägga något till, eller annan fåfäng hänsyn taga något ifrån. Du skall veta, Sancho, att om sanningen naken och utan smickrets klädebonad komme till furstarnas öron, då skulle tiderna vara annorlunda, och då skulle andra tidsåldrar snarare anses för järnåldern än vår, hvilken enligt mitt förmenande kan bland dem, som världen nu känner, alltjämt gälla för den gyllene? Låt detta tjäna dig till lärdom, Sancho, så att du på ett förståndigt och välmenande sätt låter mig få höra allt hvad du erfarit rörande det hvarom jag frågat dig.»
— »Det vill jag mycket gärna göra, svarade Sancho, på det villkoret att Ers Nåd inte får bli ond för hvad jag kommer att säga, eftersom ni begär att jag skall säga allting split-
