Noter.
1 I stället för hvardagsspråkets islas, öar, använder Sancho riddarböckernas storståtliga ínsulas, som han hört af D. Quijote, men som hvarken systerdottern eller hushållerskan begripa.
2 Sancho är het, men vill väl säga att ståthållarskapet öfver ön var förmer än det öfver fyra städer, och den tillsvarande värdigheten som stäthållare, förnämligare än fyra borgmästares tillsammans. — Man lägge för öfrigt märke till växlingen af tilltalsord här som på andra ställen, där sinnena föreställas komma i svallning.
3 I början hade ordet don, tydligen med hågkomst af den ursprungliga betydelsen herre, användts om Kristus och helgonen samt de hedniska gudarna, och man träffar således hos de äldsta kastilianska författarne emellanåt ett Don Jesucristo, liksom äfven Don Júpiter, Don Amor, Doña Venus; därefter gafs det åt konungar samt andliga och värdsliga stormän; riddarna tyckas hafva haft rätt därtill som en äretitel ända ifrån denna institutions begynnelse, men på Cervantes’ tid hade det ännu icke hunnit ned till lågadeln (los hidalgos); därför kallade sig också hvarken han eller Lope de Vega med Don framför sina resp. dopnamn, men väl den ungefär ett halft sekel yngre Pedro de Calderón. Jämf. för öfrigt not. 9 till förra delens 1:a kapitel.
4 Carrasco betyder järnek.
5 Originalet har här en ordlek, som är svår att atergifva. Sancho, som ej kan någon arabiska, förvrider nämligen namnet Benengeli (= hjortens son = Cervantes) på samma sätt, som obildadt folk i allmänhet, när de få med ett främmande ord att göra, gärna omtyda det till någon likhet med ett för dem bekant (se hundratals exempel härpå för svenskan i prof. Noréens Folketymologier, Stockholm 1888), och får sålunda ut ordet berengena, hvilket betyder den päronlika frukten af äggväxten (Solanum Melongena). Här var intet annat val än att hoppa öfver svårigheterna, såsom de båda förra svenska öfversättarne gjort, eller ock våga ett djärft försök, som i alla fall har ett lika djärft motstycke i Braunfels’ Ben-Engerling, »denn meistentheils kommen bei den Mauren die Engerlinge gar oft vor».
