begriplig, så kan ni förbättra mig, för jag är då så fossil af mig.»
— »Jag förstår dig icke, Sancho, inföll genast D. Quijote, ty jag vet ej hvad det skall betyda att du är fossil.»
— »Fossil betyder, svarade Sancho, att jag är på det viset.»
— »Nu förstår jag dig än mindre», invände D. Quijote.
— »Nå, om ni inte kan förstå mig, sade Sancho, så vet jag inte hur jag skall uttrycka mig; då är det slut, Gud hjälpe mig!»
— »Nå, nu begriper jag, återtog D. Quijote; du menar att du är så facil, så lätt och medgörlig att umgås med, att du gärna tager emot hvad jag säger dig och rättar dig efter det som jag lär dig.»
— »Jag vill slå vad, sade Sancho, att ni genast från första början genomskådat och förstått mig, men att ni blott velat göra mig kollrig i hufvud för att sedan få höra ännu ett par hundra dumheter af mig.»
— »Det kan väl hända, genmälde D. Quijote; men allvarsamt taladt, hvad säger Teresa?»
— »Teresa säger, svarade Sancho, att jag skall gå Ers Nåd riktigt in på lifvet, och att löst prat förgår, men svart på hvitt består, för bättre är att vara före var än efter snar[1], och en fågel i handen är bättre än tio i skogen; och jag säger som så, att
men tok är den som det försmår.»
— »Det säger jag också», återtog D. Quijote. »Fortsätt bara, min käre Sancho, och tala vidare; i dag talar ni riktigt förträffligt.»
— »Saken är nu den, genmälde Sancho, att, såsom Ers Nåd bäst vet, vi alla äro dödliga; i dag röd, i morgon död, och lammet stryker lika fort med som gumsen, och ingen får lofva sig längre lif här i världen än Vår Herre vill skänka honom, ty döden slår döförat till och, när han kommer och bultar på vår lefnadsport, har han alltid brådt, och då hjälpa hvarken böner eller makt eller kungaspiror eller bispakräklor; så heter det öfverallt bland folket, och så predikar man för oss från predikstolen.»
— »Allt det är sant, sade D. Quijote; men jag vet ej hvarthän du vill komma.»
- ↑ Sp. quien destaja no baraja. De båda verben destajar och barajar kunna vara speltermer och betyda: det förra att taga af, det senare att blanda (korten); ordspråket har därför ofta blifvit missförstådt, som om meningen skulle vara: den som tar af behöfver ej blanda. Det inses dock lätt att detta alls icke passar här, och i själfva verket förhåller sig saken helt annorlunda. Destajar betyder nämligen äfven att efter uppgjord kostnadsberäkning taga ett arbete på ackord eller beting för ett visst pris, och barajar hade i det äldre språket också betydelsen att krängla, bråka, gräla; det hela blir således: den som på förhand gjort upp om priset för sitt arbete, kommer ej efteråt i strid därom. Samma betydelse för barajar äterfinnes i ett gammalt ordspråk, som nu torde vara föräldradt: cuando uno no quiere, dos no barajan = det är ej ens fel att två träta.
