62
hjärnskålen, och för att åter sätta en smula hull på honom har jag gjort ände på mer än sex hundra ägg, det vet Gud och hela världen och mina hönor, och de skola inte straffa mig för lögn.»
— »Det tror jag nog, genmälde kandidaten; de äro så hederliga, feta och väluppfödda, att de säkerligen aldrig skulle säga ett och mena ett annat, äfven om de sprucke på kuppen. Men, jungfru hushållerska, är det verkligen ingenting annat som står på? och har eljest icke skett något annat spektakel än det som ni fruktar att vår herr D. Quijote kommer att ställa till?»
— »Nej», svarade hon.
— »Var då obekymrad, svarade kandidaten, och gå i Guds namn hem och laga till åt mig litet varmt till frukost; och läs under tiden Sankta Apollonias bön[1], om ni kan den; jag kommer strax efter, och då skall ni få se på märkvärdiga ting.»
— »Stackare mig! svarade hushållerskan; den heliga Apollonias bön vill ni att jag skall läsa? Det ginge an om min husbonde hade ondt i tänderna; men det onda sitter ju i hjärnkontoret.»
— »Jag vet hvad jag säger, jungfru hushållerska; gå bara och börja icke disputera med mig, ty ni vet att jag tagit min kandidat i Salamanca och sådana kandidater pratas ej omkull.»[2]
Så talade Carrasco, och med detta besked gick hushållerskan därifrån, och kandidaten uppsökte genast kyrkoherden för att rådgöra med denne, hvarom, det skall berättas i sin tid.
Men under den stund, som Don Quijote och Sancho tillbragte instängda med hvarandra, ägde följande samtal rum, hvilket historien återgifver med stor noggrannhet och trohet i skildringen. Sancho sade nämligen till sin herre: »Señor, jag har redan åtalat min hustru så tillvida att hon låter mig draga ut med Ers Nåd hvarthän det er behagar.»
— »Ofvertalat skall du säga, Sancho, och icke åtalat», anmärkte D. Quijote.
— »Om jag inte missminner mig, genmälde Sancho, har jag redan en eller två gånger bedt Ers Nåd att inte förbättra mina uttryck, när ni ändå förstår hvad jag menar därmed; och om ni inte förstår dem, så säg hellre: Sancho, eller din satans karl, jag förstår dig inte; och, om jag inte då gör mig
- ↑ Den heliga Apollonia led martyrdöden i Alexandria under kejsar Decius år 249 och ansågs, samt anses väl ännu i den katolska världen, god att åkalla mot tandvärk, såsom den där själf visste huru den känns, enär, efter hvad legenden förmäler, hon fick alla sina tänder sönderslagna af de ursinniga förföljarna. Förmodligen just den här åsyftade bönen upptecknades i början af detta århundrade i Esquivias — samma ställe där Cervantes gifte sig och bodde någon tid — efter några gamla gummors meddelande ur minnet, och enligt Clemencin lyder den sålunda:
A la puerta del cielo
Polonia estaba,
y la Vírgen María
allí pasaba.
Diz: Polonia, ¿qué haces?
¿duermes ó velas?
— Señora mia, ni duermo ni velo,
que de un dolor de muelas
me estoy muriendo.
— Por la estrella de Vénus
y el sol poniente,
por el Santísimo Sacramento
que tuve en mi vientre,
que no te duela mas ni muela ni diente.det är uttydt: »Vid himladörren stod Apollonia, och så gick Jungfru Maria där fram. Så säger hon: Apollonia, hvad har du för dig? sofver du eller vakar du? — Min fru, jag hvarken sofver eller vakar, ty jag är färdig att dö af tandvärk. — Vid [den uppgående] aftonstjärnan och den nedgaende solen, vid den Allraheligaste som jag bar under mitt hjärta, skall du hädanefter ej ha värk hvarken i oxeltand eller annan tand». Tre danska besvärjelseformler till samma helgon och för samma ändamål finnas meddelade af M. Lorenzen i hans Signeformularer og Tryllerad (Aalborg 1872), och förmodligen har väl äfven här i Sverige i äldre tider funnits något liknande. Men hvarför Carrasco vid detta tillfälle ålägger den beskedliga hushållerskan att läsa just en bön till Apollonia, är icke klart.
- ↑ Här, som på så många andra ställen, har originalet en ordlek beroende på en dubbelmening i ordet bachillear, hvilket af Cervantes själf bildats från bachiller, som kan betyda antingen baccalaureus, d. v. s. ungefär hvad vi skulle kunna kalla kandidat, eller ock pratmakare; i förra fallet blir verbets betydelse att taga sin kandidatexamen, i senare att prata vidt och bredt om allt möjligt. Originalet har: que no hay mas que bachillear.
