68
någon visste af det utom kandidaten, som ville följa dem en half mil till vägs. De drogo åstad på vägen till Toboso, D. Quijote på sin ståtlige Rocinante och Sancho på sin gamle grålle, med kappsäcken väl försedd och börsen full med pengar, som D. Quijote öfverlimnat åt honom till möjligen förefallande behof.
Simson omfamnade riddaren med bön om att han måtte underrätta honom om sina med- och motgångar, på det han måtte fröjda sig öfver de förra och sörja äfver de senare, såsom vänskapens lagar fordrade. D. Quijote lofvade honom detta; Simson återvände till sin by, och de båda andra redo vägen framåt till den stora staden Toboso.
Noter.
1 Den heliga Apollonia led martyrdöden i Alexandria under kejsar Decius år 249 och ansågs, samt anses väl ännu i den katolska världen, god att åkalla mot tandvärk, såsom den där själf visste huru den känns, enär, efter hvad legenden förmäler, hon fick alla sina tänder sönderslagna af de ursinniga förföljarna. Förmodligen just den här åsyftade bönen upptecknades i början af detta århundrade i Esquivias — samma ställe där Cervantes gifte sig och bodde någon tid — efter några gamla gummors meddelande ur minnet, och enligt Clemencin lyder den sålunda:
A la puerta del cielo
Polonia estaba,
y la Vírgen María
allí pasaba.
Diz: Polonia, ¿qué haces?
¿duermes ó velas?
— Señora mia, ni duermo ni velo,
que de un dolor de muelas
me estoy muriendo.
— Por la estrella de Vénus
y el sol poniente,
por el Santísimo Sacramento
que tuve en mi vientre,
que no te duela mas ni muela ni diente.
det är uttydt: »Vid himladörren stod Apollonia, och så gick Jungfru Maria där fram. Så säger hon: Apollonia, hvad har du för dig? sofver du eller vakar du? — Min fru, jag hvarken sofver eller vakar, ty jag är färdig att dö af tandvärk. — Vid [den uppgående] aftonstjärnan och den nedgaende solen, vid den Allraheligaste som jag bar under mitt hjärta, skall du hädanefter ej ha värk hvarken i oxeltand eller annan tand». Tre danska besvärjelseformler till samma helgon och för samma ändamål finnas meddelade af M. Lorenzen i hans Signeformularer og Tryllerad (Aalborg 1872), och förmodligen har väl äfven här i Sverige i äldre tider funnits något liknande. Men hvarför Carrasco vid detta tillfälle ålägger den beskedliga hushållerskan att läsa just en bön till Apollonia, är icke klart.
