78
Då alltså några sådana icke funnits där i landet på mer än 100 år och Sancho följaktligen kände dem endast efter gammal sägen, förefaller hans judehat tämligen oförklarligt, så framt det ej möjligen får anses vittna om dåtida munkars och prästers nit att hos menige man allt fortfarande inskärpa detsamma.
5 Sp. cual no digan dueñas = som icke I not 3 på sid. 59 af delen I:2 har något nämnts om dess damer. Här må nu endast tilläggas att hos de flesta spanska författare de stå illa anskrifna för hvarjehanda mindre vackra egenskaper, såsom pratsamhet, skvaller- och tadelsjuka, dåligt lynne och elakhet, hvartill, såsom af förevarande uttryck synes, kom att de voro fula i munnen». Att Cervantes för sin del haft en synnerlig motvilja för dueñor, visar sig under berättelsens fortgång.
6 Panteon (alla gudars tempel) i Rom, som uppfördes af kejsar Augusti vän Markus Agrippa år 25 f. Kr. och var helgadt åt Juppiter Ultor, är kanske det mest storartade och bäst bibehållna minnesmärke från den klassiska forntiden. Det har emellertid aldrig kallats Allhelgonakyrkan, såsom Cervantes tyckes tro, utan, när det år 603 förvandlades till kristen kyrka, vigdes det åt S. Maria ad martyres och är nu bland folket kändt som S. Maria della Rotonda.
7 Här misstager sig (Cervantes eller) D. Quijote, ty Cesar hade tvärtom gynnsamma förebud, när han ville gå öfver Rubicon.
8 I originalet står, felaktigt, pyramid i stället för obelisk eller spetsig stenpelare, och det förhåller sig icke heller så att den urna, som inneslöt Cesars aska, fick sin plats ofvanpå den ifrågavarande pelaren; men sannolikt var detta folktro i Rom på Cervantes’ tid.
9 Allt detta förekom, och förekommer väl ännu mångenstädes, i katolska länder; särskildt vet man alldeles bestämdt att så väl den bigotte Filip den Andre som hans ättlingar och efterträdare på spanska tronen, dels af egen drift, dels måhända äfven under Inkvisitionens tryck, deltagit på det sätt här framställes, i dylika religiösa högtidligheter.
10 Detta que Dios guarde är det af ålder brukliga tillägget vid nämnandet af den regerande konungens eller drottningens namn. För aflidna personer bifogas ofta ett q e. g. e. = que en gloria esté (som må finnas i den eviga saligheten)! Officiella skrifvelser afslutas vanligen med ett Dios guarde á Vd muchos años (Gud bevare eder i många år)!
NIONDE KAPITLET.
Hvaruti berättas hvad som skall finnas däruti.
»Midnatt var det jämnt på slaget»[1], kanske något före eller något efter, när D. Quijote och Sancho lämnade skogs-
- ↑ Detta är första versen i en gammal folkvisa om Rinaldos son, grefve Claros, och den passar här så mycket bättre som äfven visans hjälte just ämnar sig till sin käraste. Det spanska uttrycket lyder: media noche era por filo (föråldradt för hilo) = midnatt jämnt efter linjen (eg. tråden); d. v. s. den timme då urtaflans båda visare stå alldeles öfver hvarandra, som om det vore en enda linje.
