Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/106

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

skade hon sin spegelbild, och seende sig själv med djupsinnig min in i ögonen, mumlade hon: Nåja, det kommer kanske att klä. Jag minns att jag engång hade en sommarklänning i rosa —

Därmed var det inte slut. Kommittén fortsatte att avhandla hennes utstyrsel. Andra kunde hon klä, men inte sig själv. Provningar i spegelrummet. Under en vecka ägnade huset Balzar all sin smak, sitt vett, sin energi, sin ambition åt chefens toalett. Kassörskor och springpojkar, avdelningschefer och inslagningsflickor voro lika varmt intresserade. Töserna togos om rätten att bära in rekvirerade varor i spegelrummet. Ungherrarna i yttre kontoret fångade dem i förbifarten. Nå, hur blir det? Var dag hade sin brännande fråga. Är det något bestämt om decolletaget? Blir skorna i rosa? Äntligen var det färdigt. Firman Balzar rensade ett skyltfönster och ställde ut en förtjusande creation i rosa. Så lustigt, sa fästmannen, att mamma ställer ut sin egen klänning! Fru Ingeborg svarade: Den är verkligen lyckad och man ska väl ha någon nytta av den. Tysta Marie fann dräkten nyttig ur en annan synpunkt sedd. Hon sa: Frun ska gå med den där i sommar när körsbärna mogna. Så behöver vi inte sätta upp fågelskrämman. Och hon fyllde våningen med sitt mummel : gamla människan — spöka ut sig — gamla människan —

Så var det med dräkten: lyckad. Festen likaså. Men värdinnan själv, fru Balzar, höll på att komma för sent. Barnen hade farit i god tid för att övervaka de sista anordningarna. Fru Ingeborg blev aldrig färdig. Husan var klumpig och valhänt. Tysta Marie hade skurit sig, antagligen med flit, i tummen och vägrade sitt bistånd. Fru Ingeborg fick reda sig själv, och allting gick motigt. Hon blev het, ivrig, fubblig. Ansiktet svällde av värme. Hon blev nervös, hon blev upp-

104