CHEFEN FRU INGEBORG
mande för detta stora rike. Grannhundens smekningar smickra. När katten stryker sig emot en, känner man sig älskad. Man säger: Jag vet inte hur det kommer sig, men alla djur tycka om mig. Det låter inte särdeles egenkärt, men det skulle i själva verket vara mindre egenkärt att säga: alla människor tycka om mig. Ty man litar mer på djurets instinkt än på människans. Man resonerar så här: om dessa oskyldiga, ursprungliga, ofördärvade varelser tya sig till mig, så betyder det, att det finns något gott hos mig. En förfallen människa skaffar sig gärna en hund och misshandlar honom för att visa att det ännu finns något gott hos husbonden. Ty varför skulle hunden eljest stanna, slicka hans hand? Hunden, som slickar uslingens hand, påminner om prinsessan, som kysser paddan. Du är ryslig, men jag anar att du är en förtrollad prins! Man sätter stort värde på djurens omdöme. Om en kejsare stiger ur sin vagn för att trycka din hand, så känner du dig oändligen smickrad, men om en tiger bryter sig ur sin bur för att slicka din fot blir du högfärdsgalen. Ty kejsaren ser vad som för ögonen är och begår många misstag, under det att djurens instinkt är ofelbar. Ingen ler mer självbelåtet än mannen, ur vars hand sparvarna äta. Djuren betyda mycket för vår fantasi och våra känslor. Att på sin morgonpromenad möta en räv är mer minnesvärt, mer uppiggande är att möta en berömd statsman. Hela ens dåsiga lekamen blir plötsligt spänstig, man stannar som en katt mitt i steget, hjärtat blir livligt och man behärskar fullständigt sina muskler, en mustig lust att handla snabbt, träffsäkert, rovgirigt sjuder i bröstet. För några ögonblick är man naturbarn, vilde. Eller tror sig vara. En liten räv gör starkare intryck än en stor statsman. Luffaren gör också ett starkt intryck. Han är hälften människa, hälften djur, ett naturväsende, en nordisk faun.
120
