CHEFEN FRU INGEBORG
resten hör jag att du riktigt sätter dig på dina höga hästar. Han har inga känslor! För min del tror jag att hans känslor för sina töser är minst lika äkta som till exempel dina känslor för Sussi. I varje fall slår han inte mynt av sina känslor.
När det var utsagt erfor hon samma förnimmelse som en människa, vilken faller från en höjd: först en hjärtkramande skräck, sedan en sorts slapp tillfredsställelse — låt gå, kan inte längre hjälpas! Emellertid makade hon sig ett par steg bort till Kurt. Med vänstra handen grep hon ett fast tag i hans arm och släppte den inte; med den högra gestikulerade hon patetiskt — sannolikt för första gången i sitt liv. Fästmannen, som inte uppfattat eller inte velat uppfatta förolämpningen, yttrade förläget: Ja, de där besynnerliga töserna! Vad har de för glädje av en sådan far? Kanske vore det lika bra —
Hon avbröt honom tvärt, ty nu hade hon funnit den nödvändiga tråden. Kanske är allting lika bra! Denna slappa, vidriga sats var — åtminstone i hennes tankar — fästmannens devis. Hon hade avfärdat den som en ren barnslighet, men nu hade etiketten ”kanske väl barnslig” plötsligt sköljts bort. Kan man skänka förtroende åt en fullvuxen karl, som finner det lika bra att vara skurk och hederlig, drinkare och nykter, duglig och oduglig? Det är troligt att luffaren hyllade just sådana åsikter eller åtminstone tillämpade dem i praktiken. Men i detta försvarstal för den stackars Larzon framförde hon den borgerliga moral, som hon själv älskade och ägde: flit, ärlighet, omtanke, sparsamhet. Det händer att försvarsadvokaten prisar sina egna dygder, som om de kunde utgöra en borgen för klientens, en satisfactio vicaria. När åklagaren talar om stöld, rynkar han pannan och blixtrar med ögonen som inför en personlig förolämpning. Den försvarade och försvararen bli identiska. Sålunda höll nu fru Ingeborg sin
