CHEFEN FRU INGEBORG
Sålunda omgav hon sig med en ljusgrön ungdom för vilken hon knappt kunde hysa annat än moderliga känslor. Då hon varsnade sin favorit, tjugufemåringen Kurt, ropade hon: Kurt, min älskling, kom och giv din tant en kyss på kinden! Sussi hälsade hon med en snäv nick och anmärkningen: Är inte den där kjolen väl kort? (Den var ovanligt lång.) Fästmannen, som hon såg för andra eller tredje gången, klappade hon med två fingrar på kinden, sägande: Du ser ju duktig ut, min gosse! Hennes livlighet var dock inte mindre än vanligt — även gammalt folk kan vara livligt — och truppen sattes i stark verksamhet. Möbler, som brukade stå inne, flyttades ut, och möbler, som brukade stå ute, flyttades in. Bersåer och rabatter fingo ett delvis ändrat utseende; smärre träd fälldes och placerades på lämpligare ställen. Sedan scenen sålunda omdekorerats, tog hon sina flickor med sig till sjön för att “löga sin gamla kropp” — dock först sedan hon strängt tillsagt sina gossar att ej nalkas stranden. (Hennes ideal i fråga om badliv var eljest Deauville.) Från badet begav hon sig till köket, där fru Balzar förde fruktlösa underhandlingar med en uppretad köksa och en gråtmild husa. Förvånad utbrast fru Koerner: Ingeborg! Du tvistar med ditt tjänstefolk? I mitt hus skulle dylikt sluta med ett par duktiga örfilar! Pjäsen var nämligen en gammaldags pjäs och hon ämnade inte göra några eftergifter åt de lägre klassernas arrogans. Flickorna tappade dragen, då de hörde slika ord utslungas mitt i ett demokratiskt tidevarv. Men eftersom den stora skådespelerskan i ett halvt dussin upplagor beklädde deras sovkammarvägg och eftersom de på hennes baksida brukade sända “kära hälsningar” till släkt och vänner i landsorten, kände de bergfasta principer vackla och störtade huvudstupa till fiskar Öhman och andra matkällor. Fru Koerner hade åstadkommit en visserligen mycket
