CHEFEN FRU INGEBORG
hon rövare med de Lorche som om hon vore tokig. Sen gör hon så här. De där lymlarna skratta åt henne.
Barn vilja i sina föräldrar se den utkristalliserade makten,
klokheten, värdigheten. Varje far är en världsskapare, en
jätte, som på sina skuldror bär alltet. Vacklar han, vacklar
världen. Denna pyramidala övertro avtar dagligen — man
kan nästan säga från minut till minut — med barnets
tillväxt, men betydligt långsammare som känsla än som tanke.
Femtonåringen hyser i regel inga överdrivna föreställningar
om sina föräldrar. Likväl känner ännu tjugufemåringen ett
smärtsamt styng i hjärtat, när mamma “bär sig dumt åt”.
All högspänd kärlek är förenad med alltför stora fordringar
på den älskade. Ingen annan än den i sin mor fantastiskt
förälskade Kurt kunde finna någonting klandervärt i
hennes uppträdande. Den alltför fordringsfulla kärleken är den
drivande kraften i mänsklighetens utveckling. Säkert var
den man förälskad som först kom på den besynnerliga och
orimliga tanken, att människan bör vara god. Detta den
alltför fordringsfulla kärlekens påfund har betytt mer för
mänskligheten än alla vetenskapliga upptäckter
sammantagna. Den store och i sanning alltför fordringsfulle älskaren
Kristus skapade det moderna samhället, som i en mycket
långsam, trevande och osäker takt söker förverkliga en del
av hans ideal. Å andra sidan alstrar den alltför
fordringsfulla kärleken fanatism, intolerans. Det milda överseendet
är den lågspända kärlekens makliga och föga mäktiga dygd.
“Förståelse” för fel och brister är vanligen tecken på
degeneration, nedåtgång, vandring hän mot den stora vilan
eller mot det kaos, som kan betecknas med den de Lorcheska
satsen: kanske att allting är lika bra.
Kurts surmulenhet hade dessutom en annan orsak. Trots
164
