CHEFEN FRU INGEBORG
och av henne själv oförstådda verkan. Orden: ”oss andra”. Hon sa inte till sig själv: jag ska inte blanda mig med ”oss andra”. Men hon kände redan olust att göra det. Under vissa omständigheter kan ”oss andra” vara ett obarmhärtigt, avgörande, avfärdande uttryck.
Dagen medförde en fullständig begränsning av branden. Vid middagstid återvände fästmannen. Han berättade, att man funnit luffarens lik. Ansiktet var förbränt till oigenkännlighet, men i de förkolnade kläderna hade man funnit den cigarrettask, fru Ingeborg givit honom. Först fram mot kvällen kom Kurt. Fru Ingeborg satt på verandan. Denne gick förbi utan att se henne. Hon hörde honom gå uppför trappan till övre våningen och in i hennes rum. Efter en stund kom han åter nedför trappan. Så steg han ut på verandan, ställde sig framför henne. Han var uttröttad, kunde knappt hålla upp ögonen, som för resten voro till hälften igensvullna. Han sa:
Mamma kan väl aldrig förlåta mig?
Frasens utformning var inte tillfällig. Varje familj har sina rituella satser, varmed makterna dyrkas, tillbedes, ombedes, besvärjes. Hos den ena familjen heter det: Snälla mamma, förlåt! — hos den andra: Jag ska aldrig göra så mer! Hos familjen Balzar hade otaliga stormar, framkallade av sönderslagna leksaker, rivna kläder, slagsmål, snattade sötsaker, olovliga utflykter, dåliga betyg — besvurits med formeln: Mamma kan väl aldrig förlåta? Fru Ingeborg svarade ritualenligt: Jag får väl försöka. För den här gången. Egentligen hette det: Men kom ihåg, bara för den här gången. De orden fingo bortfalla, kanske såsom varande överflödiga.
Hon tog honom i armen och förde honom in på hans rum. Tysta Marie kom med varmt vatten. Fru Ingeborg tvättade
184
