Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/187

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

hans sotiga, blodiga, svedda ansikte och händer, beströk dem med salva. Han klädde av sig, ramlade ned i sängen och somnade ögonblickligen. Men just i insomningsögonblicket såg fru Ingeborg att hans högra hand trevade på täcket, öppnades, slöts. Det påminde henne om ett för tjugu år sedan avskaffat bruk eller missbruk: han kunde inte somna om han inte fick hålla modern i hand. För tjugu år sedan hade hon skämt ut ”stora pojken”. Nu satte hon sig på sängkanten och tog hans hand i sin. När blir man vuxen, gammal nog att inte rädas ensamheten?



DEN FORDRINGSLÖSA KÄRLEKEN

En väluppfostrad son har nästan blott ett sätt att visa sin mor ömhet: — vara en smula ohövlig. När den vanartige sonen i ett av sina bättre ögonblick kysser sin stackars mor på kinden, fröjdas som bekant änglarna i himlen och än mer modershjärtat. Han håller dock av mig! Mycket skall varda honom förlåtet! Den välartade sonen har det sämre ställt. Hans smekningar, artighet, påpasslighet och ömma omsorger falla helt inom det väntades vardagliga sfär, väcka ingen uppmärksamhet och öka inte hjärtats takt. Den väluppfostrade tillgriper raljerier, uppträder då och då lekfullt bryskt, retas, läxar upp sin ”dumma mamma”, framslungar barskt ett fullständigt oväntat och förbryllande: ”faller mig inte in” eller ”det kan mamma göra själv, det är lagom åt mamma”. Ett par förälskade, som slitit väl mycket på ömma ord och smekningar, gripa i samma syfte första bästa orsak till tvist och övertyga sig genom ett kraftigt gräl och våldsamma scener om kärlekens styrka. Kvinnor inom primitiva

185