Samtidigt utvecklades förhållandet mellan fru Ingeborg och fästmannen i alldeles motsatt riktning. Scenen vid frukostbordet hade verkligen utlöst spänningen dem emellan. En pojke, som agats grundligt och delvis orättvist, känner sig kunna fordra vissa fri- och rättigheter. Louis de Lorche började behandla sin ”kära mamma” mera familjärt. En liten händelse ökade förtroligheten.
Efter branden begav sig fru Balzar till staden. Allt under det hon på kontoret än engång genomgick och nagelfor ”hattaffärens” siffror, arbetade hennes tankar jämsides och med större iver på ett självförsvar, ett förringande av hennes delaktighet i brandolyckan. Naturligtvis lyckades hon bygga upp en liten mur av ursäkter. En dag ringde emellertid Kurt upp henne och meddelade, bekymrad och förlägen, att länsman stämt henne till sig. Hon skulle höras rörande orsakerna till brandens uppkomst. Med ens störtade den bräckliga muren av ursäkter! Hon tyckte sig se Rättvisan själv sträcka sitt mäktiga pekfinger mot den skyldiga. Hon skyndade hem för att hämta sina nattsaker. Där hon nu med skälvande knän irrade omkring i den halvmörka och fientligt tysta våningen, upptäckte hon i spegeln, att hon bar en mycket ljus och lätt sommardräkt. En obestämd känsla sa henne, att en allvarligare klädnad vore mera passande i hennes dystra belägenhet. Hon sökte i garderoben. Sommarkläderna voro på landet, vinterkläderna nedlagda, men där hängde en gammal svart klädesklänning. Hon hade burit den några månader efter en avlägsen släktings död, och de sparsamma garneringarna voro av krusflor. Hon tog den på sig. Utkommen på gatan, halvt bländad av solskenet, fann hon sig plötsligt ansikte mot ansikte med fästmannen och en av de tre smålandstöserna, fru Koerners skyddslingar. Utan att akta på flickan tog hon fästmannen i armen och sa bråd-
