Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/194

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

och bror med dem båda. Man är idiot, det är sant, men på samma gång halvgud, oändligt mäktig, god, vis, stor. Sen krymper man och det är alldeles förbaskat plågsamt. Men luffaren slapp krympa! Ur sin milda slummer vaknade han upp till en världsbrand. Ty mindre än som så tedde den sig inte för hans ögon. Nu dör jag, men det gör detsamma, för nu dör hela världen. Brassa på. Luffaren fick dö som en halvgud, under det att andra drinkare få nöja sig med en långsam död som idioter.

Dylikt anammade hennes sjuka samvete med rörande och löjlig andakt. Vid andra tillfällen gjorde hon ännu front mot den de Lorcheska slappheten. Engång, då de sutto mittemot varandra i järnvägskupén på väg till staden, började han betrakta henne med blickar, som blevo allt varmare och alltmera leende. Han utbrast: Jag tänker på en sak! Mamma har aldrig varit i min ungkarlskula. Av hela familjen är det endast Sussi, som gjort mig den äran. — Sussi, upprepade fru Ingeborg, rynkade pannan. Ensam? Han vaggade beklagande på huvudet, sa : Aj, aj, aj, vad vi är gammalmodiga! Är det så farligt att fästemö besöker fästeman? Ja, tänk om de gjorde någonting värre än att pussas! — Men när nu hennes uttryck blev på engång plågat och förbittrat, ändrade han med ens ton och min. Nåja, sa han allvarligt, fast jag tror att mamma känner om inte mig så åtminstone Sussi tillräckligt för att inte hysa några farhågor, så medger jag, att det var olämpligt. Men att en svärmor besöker sin svärson kan inte strida mot hög sedlig kultur. Titta här! Jag har två nycklar till min tambur. Den ena ska mamma ha. Och någon gång i höst då jag kommer från kasern, ska jag överraskas av mamma, sittande i min soffa med ett väl dukat kaffebord framför sig. Ska inte det bli trevligt? — Han stack den lilla patentlåsnyckeln i hennes hand. Hon stoppade

192