CHEFEN FRU INGEBORG
snarare romantiskt än tragiskt. Det ödsliga men komfortabla Saltsjöbaden bildade ett lämpligt sceneri för en idyll i grått. Skådespelerskan blev för någon tid vemodig och romantisk. Kurts förmåga inom det romantiska facket var visserligen begränsad, men han hade ingenting att invända emot långa, ensliga skogsvandringar med den vackra damen eller ömma tête-à-têter på det dystra och ”verkligen ganska stiliga” havet. Var och en klemade med sin sorg och deltog varmt i den andres. Att trösta och tröstas är en av älskogens vackraste och mest sinnrika lekar. Den ljuva plikten att trösta lockar fram de finaste känslor, de mjukaste tankar och renar njutningen från dess fräna bismak av krass egoism. Fru Julias ettriga förargelse över fiaskot blev till en smäktande romans och Kurt kände sin förbittring mot modern förvandlas till en vemodig men upphöjd känsla av förlåtelse. Desto mer oförberett träffade honom slaget.
Han hade ett ärende till kontoret och tog vägen genom affären. Till sin häpnad såg han, att den skiljovägg, som redan rests mellan utställningslokalen och affärens herravdelning, åter nedrivits. Han kunde inte begripa det. En springpojke gick förbi och Kurt sa: Va ska det här betyda? — Stursk över att veta mer om ”affären” än själve chefens son, utbrast pojken triumferande: Vet inte löjtnanten det! Herravdelningen skall utvidgas kolossalt och löjtnant de Lorche ska bli chef för den!
Den gången sökte han inte lugna sig med en ritt, svalka sig i en kalldusch. Han gick raka vägen till modern och frågade om uppgiften var riktig. Hon stammade: Vad vill du jag ska göra? Jag måste ju tänka på deras framtid — — Han bibehöll sitt lugn, sa: Mamma inser väl att de Lorche är fullständigt inkompetent, fullständigt ovederhäftig? — Hon mumlade: Han kunde ju alltid få försöka — — Och
