Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/262

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

ledsen och det var ungefär likadant. Jag svär, att ingen såg någon skillnad. Man ska vara hederlig och anständig och inte krångla. Återstoden kan vara lika bra det ena som det andra. Hederlig är man, när man inte förskingrar andras pengar, och anständig, när man inte väcker pinsam uppmärksamhet. Men krånglar gör man, när man säger att mamma är förälskad. Att tycka om eller att vara förälskad — var går gränsen? Gränsen är bara en gammal gärdesgård av murkna ord: den flyttar man efter behag. Man ska inte fästa sig så mycket vid benämningarna — de träffa inte samma sak två gånger i rad.

Till Louis de Lorches tankar och känslor behövde fru Ingeborg inte taga någon hänsyn, då hon skulle fatta sitt beslut. Och gjorde inte heller. Fästmannens känslor för henne själv hade överhuvudtaget aldrig sysselsatt hennes tankar, inte ens i svartsjukans stunder. Sannolikt skulle han inte ha kunnat såra henne djupare än genom att göra henne en kärleksförklaring. En härskare sårar sin trotjänares känslor, om han behandlar honom som jämlike.



ÖRFILEN

En sjuk lem är ett ständigt hot mot kroppen i dess helhet. Chefens svaghet spred sig inom firman och hotade dess välstånd. Under höstens lopp försummade fru Balzar för varje dag alltmera sitt kontor, skötte inte ens de löpande ärendena och satte knappt sin fot i försäljningslokalerna. Sistnämnda försumlighet betydde kanske minst. En välfuntad organisation fungerar tämligen länge efter det att den drivande kraften slappnat. Men husbondens slöhet smittar till sist hans duktigaste dräng. Han blir olustig, missmodig, likgiltig.

260