Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/284

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

fru Koerner: När jag upptäckte dig i vestibulen trodde jag först att du var en sån där avsatt drottning, som spelar en stump vid måltiderna och tar upp kollekt. Du var mycket vacker och avsigkommen. Men dina sex nya ganska vackra och något extravaganta toaletter övertyga mig om att du välver vittgående planer. Det har gått trögt för dig, men äntligen har puppan förvandlats till fjäril. Du gamla prästdotter, hushållerska och kontorsgumma har blivit mondän. Modehandeln har segrat över kyrkan. Jag abonnerar på alla dina fester och framför allt på ditt bröllop med en fattig och flintskallig greve, vid vilket bröllop jag skall vara den där lilla flickan, som går främst i brudnäbben. Och ändock, min vän — hur lysande och banal din framtid än torde gestalta sig, skall jag aldrig glömma att du är en stackars drottning i landsflykt! — Skådespelerskan utförde behagfullt en hovnigning, tillade: Jag niger inte för dig personligen, jag hälsar hela din anstora ätt.



FÖRNUFTET SEGRAR

I förvinterns tungt och trögt framvältrande dimmor trivs mjältsjukan. Blickens språngvidd förkortas. Världens väggar och tak äro grå och tryckande som ett fängelses. I nordens töckniga höst och förvinter är ångesten inte en sjukdom, den är ett tillstånd lika normalt som glädjen och välbehaget en vacker sommardag. Den nordbo, som ej känner höstångesten, lider sannolikt av någon maniakalisk själsåkomma.

Frosten, den starka kölden river fängelsets tak och murar och reser en dom av kristall med gotiska strävpelare av cirrusmoln. Blicken går åter vida och lockas av det rika färg-

282