Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/46

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

fället. När började Andersson skvallra i stället för att arbeta? Hur är det egentligen med åldern?

Betalt för många gamla ostar! Men efter en halvtimmes tyst arbete sa hon: Nå, vad skulle Andersson berätta?

Först sedan frågan upprepats, lyfte herr Andersson sitt anlete, gav henne en kylig, oförstående blick, sänkte åter sakta sitt anlete mot boken och fortsatte att arbeta.

Andersson med bokslutet försvann i sinom tid och ersattes av Tysta Marie. Så länge en främling fanns i våningen, lämnade hon icke köksavdelningen. Ett födelsemärke, som rödfärgade halva ansiktet, hade gjort henne folkskygg. Eljest var hon en duktig människa, en oöverträfflig hushållerska. Monsieur Balzar hade döpt henne till Tysta Marie, därför att hon aldrig var tyst. Hon resonerade i ett ständigt mummel med sig själv, avhandlade dagens frågor. Om man lyssnade uppmärksamt, kunde man fatta en och annan ofta upprepad fras och därav sluta till tankarnas tema. Hon läste flitigt tidningarna och intresserade sig för politiken. Ibland kunde man få höra, att hon önskade avsätta kungen, ibland upplösa riksdagen, ibland någonting annat. Men oftast rörde sig tankarna kring hem och hushåll. I kväll kring ungarna. Fru Ingeborg hörde henne muttra: Den där dumma pojken. Den där fåniga flickan. Tydligen hade barnen retat henne. Barnen hade också retat fru Ingeborg en smula. Hon sa:

Ja, vet Marie! Det kan vara bekymmersamt med ungarna. Ibland.

Med det röda märket flammande av hetsighet svarade Tysta Marie: Om frun själv hade mera vett! Att släppa in en främmande karl, som ska gå här för jämnan! Det blir trevligt!

Tysta Marie gick vidare genom rummen, ordnande och

44