Sida:Chefen fru Ingeborg 1952.djvu/52

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

CHEFEN FRU INGEBORG

hon med yrkesmässigt välbehag, att hans dräkt var oklanderlig, ej snobbig, men ytterligt korrekt. Så tog hon hans huvud, hon nästan tog det mellan sina händer. Samma behagliga glädje, som fyllt henne vid anblicken, fyllde henne åter vid minnet. Så ska en ung man se ut! Han var lik Kurt, men skarpare präglad, kraftigare. Hakan var starkare, och en stark haka betyder osvikligt energi. Han såg ut att äga alla en mans dygder: fasthet, klokhet, viljestyrka, kroppsstyrka, lugn, mildhet, ömhet, värme — För en vek och trotsig, spröd och livlig varelse som Sussi var han just den rätte. Han skulle leda henne som den gode herden leder ett nyckfullt litet lamm. Man kunde inte se honom utan att känna sig glad. Och det gjorde inte ens ont att behöva ge honom företräde framför Kurt. Han skulle ju bli hennes svärson! Hon skulle få parhästar framför sin ålderdoms bekväma vagn. Parhästar, en mörk och en ljus!

Liknelsen roade henne. Hon småskrattade där hon låg i mörker, tystnad och sömnlöshet. Men blev åter allvarlig. Ty allting var ju inte lika bra som utseendet. Pojken var fattig. Sannolikt hade han skulder. Sussi var bortskämd, och de skulle inte kunna leva på hans lön. Visserligen hade hon sitt fäderne, men om hans skulder voro stora, skulle överskottet kanske bli litet eller intet. Alltså bleve hon själv eller firman Balzar tvungen att hjälpa —

Åter satte hon sig upp i sängen, hastigt, med starkt klappande hjärta, uppspärrade ögon. Hans fattigdom? Hans fattigdom var ett plus! Hans fattigdom var en egenskap, som gjorde alla de andra egenskaperna dubbelt värdefulla. För henne och för firman. Hans fattigdom gav honom i hennes våld. Hon kunde uppställa sina villkor. Du får gifta dig med Suzanne, om du tar avsked och inträder i firman. Naturligt-

50