( 4 )
IX.
Af ingen älskad, fast till glada lag,
Han rucklare från när och fjerran samlat,
Han kände dem att prisa dagens fest
Och blott för kräslig fägnad hjertan äga.
Ej älskad ens af älskarinnors hop,
Han fann att makt och ståt blott qvinnor tjusa;
Och der det finnes, Eros finner väg;
Ty qvinnor, liksom mal, af skenet dåras
Och der Seraf försköts, allena Mammon vann.
X.
En moder ägde Harold — ej förglömd,
Fastän han undvek henne vid sin affärd:
En syster, älskad; men som han ej såg,
Förr'n han sin_långa Pilgrimsfärd begynte —
Om vänner —— han af ingen tog farväl.
Dock, _döm ej att af stål var Harolds hjerta.
Och J, som känna lärt hvad dyrkan är
För kära föremål, J smärtsamt rönten,
Att afsked bräckt de bröst, det skolat gifva bot.
XI.
Sitt hus och hem, sin arfdel, sina fält:
De löjets mör, hos dem behag han funnit,
Blå ögon, sköna lockar, hand af snö,
Som kunnat Eremitens helgd förleda,
Och länge födt hans ungdomsfulla lust;
Hans bägare, af rika viner fyllda
Och allt, som lifvets vällust njuta bjöd,
Han lemnat utan suck, att hafven plöja,
Och hedna stränder se, och jordens medelrand.
