( 6 )
2.
Få timmar fly, och Sol står upp,
Att sprida morgonglans;
Och haf och himmel skall jag se,
Men ej min fosterjord.
Min sal så treflig, är nu tom,
Och öde, spisens häll.
På muren vilda buskar gro;
Vid porten tjuter hund.
3.
“Kom hit, kom hit, min lilla sven!
Hvarföre gråter du?
Säg, fruktar du för vågens brus,
För friska vindens gny?
Stryk tåren bort från ögats brädd;,
Vårt skepp är starkt och snällt;
Vår bästa falk ej svingar fram,
Mer gladt i luftens rymd.” —
4.
“För vindens gny, för vågens brus,
Jag ingen fruktan känt.
Men Herre! undra ej att jag
I sinnet sorgsen är,
Jag farit från en far så huld,
Från älskad moders famn;
Jag, utom dem, ej har en vän —
Blott dig — der ofvan en.
5}.
“Mig varmt välsignade min far
Dock klagade ej högt.
