( 7 )
Men svårt min moder sucka skall,
Tills hon mig återser.”
“Nog af, nog af, min lilla sven!
Dig pryder sådan tår.
Ack! ägde jag så menlöst bröst,
Ej ögat vore torrt.
6.
“Kom hit, kom hit, min odalkneckt!
Hvi synes du så blek?
Säg, fruktar du fransk örlogsman?
Säg, bäfvar du för storm?” —
“Tror du, jag fruktar för mitt lif?
Nej; jag är ej så svag.
En lemnad makas minne blott
Gör blek den trognes kind.
7.
“Hon, gossarna bo när ditt slott,
Vid insjöns krökta strand;
Och när de ropa åt sin far,
Hvad skall hon svara dem?” —
”Allt nog, allt nog, min gode man,
Ej tadlas bör din sorg.
Men jag är lättare till mods,
Och ler åt fjerran flykt.
8.
“Ty hvem kan tro på synbar suck
Af brud, af älskad mö?
Ny vän skall torka ögat blå,
Som nyss i tårar flöt,
Förflutna nöjen mig ej bry,
Ej nära farors hot.
