( 8 )
Ty värr! jag intet lemnat qvar
Som kallar fram en tår.
9.
“Jag nu i verlden ensam är,
På vida vida haf.
Jag ej för någon sucka bör;
Hvem suckar väl för mig?
Kanhända qvider än min hund;
Men, född af annan hand;
Han, vid min sena återkomst,
Som fremling, biter mig.
10.
“Med dig, min båt, jag far så fort,
På skummig böljas rygg.
Likgodt till hvilket land det bär,
Blott ej till mitt igen.
Välkommen mörkblå vågors prakt.
När jag ej ser dig mer,
Välkomna öcknar, hålors djup!
Mitt fosterland — God natt!”
XIV.
Fort flyger skeppet fram, ej syns ett land;
Biscayas fjord är rolös, skarp är vinden.
Re'n fyra dagar flytt; den femte, syns
I hast ny strand; hvart bröst af glädje svallar.
Dem helsar under kosan, Cintras berg,
Och Tagus, hastande till hafvets afgrund,
Att skatta dit en diktad sand af guld.
Ombord, de Lusitanska Lotsar skynda,
Och styra mellan land, som fruktbart, plöjs af få.
