( 55 )
XLIX.
Midt i den skog, som kröner lummig höjd
Som — vore ej så många höjder nära,
Med lyftad spets mot molnen, högre än —
Bland berg väl hade kunnat märkligt synas,
De hvita klostermurar glimma högt.
Calojern 18 vistas der, ej rå i seder,
Ej sparsam på sin kost. Hvem går förbi,
Välkommen bjuds. Ej glömsk han stället lemnar,
Om i naturens prakt han nöje finna kan.
L.
Må han, i värrsta årstid hvila här:
Frisk, under dessa gamla träd, är grönskan,
Här med behaglig vinge, fläcktar vind,
Emot hans bröst, som etherns pustar andas.
Långt ned syns fältet. — Må han njuta här
Rent nöje; då han kan. Här glödgad stråle
Ej tränger fram, bemängd med sjukdoms frö.
Må Pilgrim här sin längd på gräset sträcka,
Och hvarje dagens stund förutan ledsnad se.
LI.
Här stor och dyster, vidgad för vår syn,
Naturens höjda skådeplats, volcanisk
Chimeras rand af fjäll, från höger sträcks:
Och, under den, en dal, som synes lefva.
Hjord, trän och ström, allt rörs; och bergets fur
Från höjden nickar. Acheron den svarte,
Der flyter, förr åt döden helgad flod.
Men Pluto! äro dessa dödens länder;
Tillslut din Elysé; jag denna föredrar.
