( 60 )
LXIV.
Bland nya ting för hörsel och för syn
Här hvilade vår Pilgrim trötta foten;
Och såg omkring på Moslems öfverflöd,
Men snart blef ledsen vid så vidsträckt säte
För rikedom och flärd, en tillflygt, vald
För mättad storhet, skild från stadens buller.
I sanning; mindre stolt, det vare ljuft;
Men sinnesfriden flyr från prakt, så konstlad,
Och nöje följdt af ståt, hvarandras lust förta.
LXV.
Vild är Albaniens son; men saknar dock
Ej dygder, blott de större mognad vunnit.
Hvad fiende såg nånsin deras rygg?
Hvem kan så väl uthärda krigets mödor?
Naturens fästen stå ej mera fast
Än de, i oviss strid och upprors faror,
Om dödligt deras hat, är vänskap varm.
När tacksamhet och äran lär derå blöda,
Ohejdadt rusa de, hvart höfdingen dem för.
LXVI.
Childe Harold såg dem, i sin höfdings torn,
Gladt skyndande till strid, af framgång stolte.
Han åter såg dem, när i deras makt
Han föll, som hjelplöst offer utaf nöden —
Af nöd, då elak man förtrycker mer —
Men under sina tak de honom skylde,
Då mången mindre vild ej handlat så,
Måhända egna landsmän 22 stått overksamt.
Då hjertat sätts på prof, hur mången sviker ej?
