Den här sidan har korrekturlästs
28
Doct. Urban Hiärnes beskrifning, dels uti thess Wattu-Profware, dels i thess korta Anledning[1].
- Är watnet i sig sielft godt ock lefwande med lock försedt, ock Tapp öfwerst wid Tunne-Brädden, ther utur thet stadigt rinner, så at thet af ingen dagg eller regn-watn utblandas kan.
- Thess språng, hwaröfwer Tunnan är satt, är up i Bärgs-klinten eller Sand-backen, ther up öfwer icke i Tanums Surbrun är någon högd.
- Är ock icke allenast hel Cristall-klart, utan ock friskt spelande ock sprittande, när thet slås i glaset.
- Om någre grodor, kräk eller ohyror oförmodeligen komma ther i, dö de strax af kiöld, liksom thet sker äfwen wäl uti min af mig för 18 år sen här ock upfundne Thée-Kiälla, strax nedan för et stort Hänge-dy, hwilken ock är öfwermåttan helsosam ock god, dock märkt, at när jag drack thess kalla watn om Sommarn, mer än mycket, fann jag then wara stringerande ock något litet smakande af Alun, hwarföre ock på botn, när then en tid ey blir öst, synes altid hwitt Löf-wärck, såsom af then bästa Apelles eller Målare rijtadt.
Men tå jag i en wälsignad stund fann på Surbrunnen i mitt åkergiärde, har jag efter eget godtfinnande ock wälmågo, drucket 1. 2. 3. glas högst om Sommaren, ock sen hela året igenom, både Winter, Wår och Höst, 1 glas eller 2 högst, på nyckter Maga hwar morgon, ther af jag mig (Gudi lof) öfwermåttan wäl befinner. Hinc votum do: Totius has terras & aquas tegat arbiter orbis: Hos populos cœli Conditor usqve regat!
- ↑ Vrban Hiärnes om Malm, Bärg-arter, Mineralier, &c. 1702. pag. 12.
