102
Lübska Regeringen förwaltades denna tiden til större delen af Råds-Herrar, som genom sina djerfwa steg äfwentyrade både egen och andra Staters undergång.
Swerige, som i anseende til de Danska, stod i en wådelig belägenhet, blef just igenom den 1523 ingångne Tractat, et mål för Lübeckarnes öfwermod och egennytta, hwaraf ej annat kunde än upkomma et allmänt missnöje i Nation öfwer deras tyranniska Handel och framfarande. Och det war just denna elden, jag menar missnöjet, som wåra större Stapel-stads Handlande med alfware nu begynte, at blåsa under, de där ingen ting högre önskade, än under denna ifwer hos Nation få främmande utestängde, på det de dymedelst måtte winna et fritt spel ibland Medborgare.
Ej eller lär någon wara så enfaldig, at han tror de större Städernes Handlande denna tiden hafwa warit mindre omtänkte på sina fördelar, än tiltagsna, at förskaffa sig dem, så stora, som möjeligt warit. De hafwa af ålder ägt styrka, at influera uppå Regeringar, och Regementet måtte haft hwad omwäxlingar som hälst, hafwa de mästerligen förstådt, at hålla med den, som haft öfwerwigten: och hwad i synnerhet Stockholms Stad beträffar, har ingen Regent, utom dess medhåll, trodt sig nog säker, då Staden i skarfwen wetat betinga sig nya förmoner, innan den erkändt nytt Herrawälde.
Således finnes den hafwa gjordt et med Konung CHRISTIERN, då han genom sin hårdhet emot Rikets Adel dragit Nations afund öfwer sig, och dymedelst år 1461 utwerkade sig förbud emot all Seglation ifrån och til Östhammar och Hernösand. Af samma grund återkallade bemälte Konung 1463 alla Bref, som han gifwit Stockholms Stad til förfång. Sten Sture fant nödigt, at för de hotande Krigs-Rustningar från Dannemark 1502 sjunga i samma thon, och arbeta på Seglations inskränkning til utrikes orter, af den grund, at den war icke Riket och Stockholm nyttig.
Men ingen ting wittnar så tydeligen, huru hög Häst Stockholm satt sig uppå, äfwen i Ministerielle ärender, och de skaknin-
