gar Riket då redan haft af denna Stadens anstalter, som dess egna Privilegier, just af samma åretal Lübska Handelen begynte at inskränkas 1529, hwarest det heter, at många omwändningar och söndringar i Riket därigenom skedt, Riket til skada och fördärf, at Riksens Herre icke hafwer så ytterligen förwetat sig med Stockholms Stad, och Staden med honom, hwarest twänne äntrande Magter, Stockholms Stad och Regenten sättes i paralel med hwarandra, ärkänna sina förseelser på ömse sidor, och genom dessa Privilegier ingå et reciproqt Förbund med hwarandra, och det blifwer ännu efter mitt begrep en högmåls Fråga: om denna förening dessa båda Magter imellan, som alt sedan finnes tämmeligen wara bibehållen, för det menige Riket just war den aldranyttigaste?
Man predikade sedan framgent om den Lübska Handels-busen, fast han icke mera gafs til; men aldraifrigast då man drog något band om friheten, på det Nation under Alteration ej måtte märka, hwad som hades för händer. Man nyttjade denna händelse såsom en skräck för barnen, at ej wåga sig utom dörren, och gjorde däraf många sansagor, tils wi ändteligen se oss såsom Flugan i Spindel-wäfwen snärda på alla sidor, at underhålla några få personers winst, som efter eget behag skola gifwa oss Salt, Spannemål, Penningar, Wäxlar, Järn och Koppar, och wi öfwerlemna dem hwad de finna sin Räkning wid, at exportera.
§. 61.
En upmärksam Läsare kan icke utan förundran se i Wederläggningen hela wägen bårtåt, huru Criticus nyttjar en likadan petitio principii, som här förut är anmärkt. När han kommer pag. 34. och följande, at tala om orsaken til Myntets utförande i GUSTAF den I:stas tid, nekar han först til den af Auctor upgifna orsak, och anförer därpå en annan, den han håller före wara den sanskylliga, och bewiser det med samma Konungs, rörande detta ämne utfärdade Bref och Förordningar. Orsaken därtil må nu hafwa warit hwad som hälst, så frågar jag hwar förnuftig Läsare: Om det stådt at förmoda, i fall ock felet warit i författningarna sjelfwa, det Regenten, som fått en afwoghet för
