160
stadkommer, at dess yta likwäl blifwer jämn och horizontel, och det aldeles utan några särskildta stängsel eller bomar för hwarje Column, eller något konstigt arbete. Men så snart man wil, at den ena Wattu-columnen skal stå högre än den andra, fordras därtil en besynnerlig styrka, mycken byggnad samt stor konst och arbete, och kan med all försigtighet knapt så förwaras, at icke sluss-byggnaden läker, och wattnet ökar tyngden på det underliggande.
Mon någon kan säga, at wåra Handlande kunnat skada Staten så swårt med en hög Cours, om de ej genom författningar om Banco-lån etc. blifwit därtil understödde? Mon någon tör försäkra, at Wäxel-Associerade gått så långt i sina Operationer, om de ej genom författningar fått Gull, Silfwer och Plåtar utur Banken? I anledning hwaraf jag håller före, at wåre Handlande, så för det ena som andra, föga mera kunna skyllas, än at de warit människor.
På samma sida beskylles Auctor för det han icke bewist sin i 5:te §. anförda sats: at hwar enskildt söker sjelfmant up det stället och den näring där han bäst ökar den Nationnale winsten. Om Criticus här hade påstått, at Auctors bewis ej gör tilfyllest, eller är aldeles oriktigt: hade det låtit höra sig; men när han nu säger, at han icke ens anfördt bewis på sin satts, så förekommer det mig obegripeligt.
Bewiset är annors helt simpelt. Til ju högre wärde Närings-idkare tilwerka Waror, ju större blifwer Nations winst, se § 3 och 4. Hwar och en Närings-idkare, går hälst i den Näring, hwarest han har bästa förtjensten, det är, hwarest han tilwerkar Waror för högsta wärde, som i denna 5:te Punct blifwer förklarat. Men til ju högre wärde Närings-idkare kunna tilwerka Waror, ju större blifwer Nations winst, hwilket i 3 och 4 §. är tydeligen bewist. Altså återstår ej annat, än göra slutsattsen däraf sådan, som Auctor anfördt den samma.
§. 100.
Men ehuru käckt nu Criticus förhållit sig hela wägen bårt åt i sin Afhandling, har han dock i mitt tycke ej gifwit därpå nå-
