§. 99.
Pag. 71. i första stycket famlar Criticus aldeles omkring wäggarna, och wet icke huru han skal få sak med Auctor: han wil neka, at hwar och en Medborgare kan winna, då han äger utrymme, at sörja för sig det bästa han gitter, om icke Missgärnings-balken tillika uphäfwes, hwilket han oförmärkt wil projectera på Auctors räkning; men det bör stå för upfinnaren sjelf, som då tror, at hwar Medborgare kunde winna, när röfwa, stjäla, slåss, med andra grufweliga laster skulle onäpst få utarma de fredsama och idoga, och förstöra hela samfunds-bandet ibland människor.
Auctor beskylles widare hafwa tagit owilkorligen, för gifwit: At Riket winner när enskildte winna. Men därwid måste Criticus råka lika illa ut om bewis, som honom händt några gånger tilförene; då Auctor på flere ställen låter tydeligen förstå, at just den winst en del i skygd af författningar, förwärfwa sig på Medborgare, är den aldrastörsta förlust för Nation, som kan uptänkas, och förstör den jämwigt, som bör finnas imellan Näringarna. Och efter Criticus wil ändteligen hafwa bewis därpå, at Närings-idkares Interesse närmast faller in med sjelfwa Rikets, då författningarna ej stadga dem imellan någon Rang, wil jag, at winna tiden, hänwisa honom til det märkwärdiga Exempel, som i början af denna Afhandling finnes i 10:de, til och med 15:de §. utfört; hwarest tydeligen wises, huru just därigenom, at Uddewalla förlorade sin Stapel-rätt, Götheborg 1681 sattes i stånd, at utöfwa sitt emot Bärgslagen och Kronan opponerade Interesse, som wid Uddewallas återwundna Stapel-rätt 1719 på en gång jämkade sig sjelf.
Meningen är icke den, som hwar enskildt icke hade af Naturen i sin wilja et mot Staten stridande Interesse; men den jämwigt Näringarne i sin frihet stanna uti, är den samma, som hindrar Arbetarena, at därmed i den grad, som annars sker, skada hwarandra och Staten.
Människo-slägtet liknar i denna delen aldeles et Haf, hwarest den ena Wattu-column med oändeliga tryck-krafter hwart ögnablick werkar uppå den andra; men en lika swår tryck kraft tilbaka å-
