28
farenheten stämma alla härutinnan öfwerens, och kunna endast af okunnoghet, fördomar och egennytta tadlas.
§. 18.
Men ännu et nytt bewis, om den olycka, som utlänningarnes utestängande från wårt Järns upköp och afförande har för wår Bärgslag och hela Riket i följe med sig, som i wisshet och öfwertygelse täflar med de andra.
År 1723, under den 10 April, aflämnade Kongl. Cancellie- Kammar- Bärgs och Commerce-Collegierne, samt Stats-Contoiret och Lag-Commission, til Riksens Höglofl. Ständer et gemensamt Betänkande, angående den projecterade Seglations-ordningen och Expediternas Handel, med mera, hwilket til Riksens Ständers Commerce- och Bärgs-Deputationernes gemensama afgörande blef remitterat.
Men då en wärdig Riksens Ständers Ledamot kom i ärfarenhet, at Commerce-Deputation ensam företagit sig samma ämne, at utarbeta, inlemnade han den 13 April i samma Deputation et eftertänkeligt Memorial om utländska Expediters Handel i Bärgslagen, hwaruti han på det högsta protesterar emot deras utestängande, såsom et af de farligaste och olyckeligaste steg , som för Rikets Bärgwerk någonsin kunde påtänkas.
Han utför ämnet med den redighet, styrka och nit, som af en oförsagd och redelig Riksdags-man någonsin kan wäntas. Han bygger sina tankar på skäl: han beropar sig på en oryggelig förfarenhet, och sluter däraf til det tilkommande. Han afmålar fölgderne af detta Förbud med så lifliga färgor, som wore de ej förut, utan sedan de gått i fullbordan, såsom wi nu hafwe dem i wåra händer afskildrade. Han wisar, huru det wore et swårt inbrått i Medborgares rättigheter, som aldraminst skulle passa sig, at werkställa uti en fri Republik, då de under Souverainitets-tiden blifwit förskonte därföre, hwarigenom hushållningen, Handelen och sjelfwa Staten hotades med undergång, och undersåtarenas ägodelar blefwe et offer för andras winst.
