Ödmjukt memorial

←  Erinringar

Ödmjukt memorial av Emanuel Swedenborg

Memorialet skrevs av Swedenborg 1723 och lämnades in till kommerse-deputationen. Denna version trycktes som bilaga till Anders Chydenius skrift Omständligt svar 1765.

Ödmjukt Memorial!

Som förnimmes, så har den af Riksens Höglofl. Ständer förordnade Commerce-Deputation i anledning af några i ödmjukhet ingifne Memorialer i öfwerwägande haft, om Expediterne böra i landet tolereras, och om de må idka den Handel med de här i Riket producerade Effecter hädanefter som härtils, såsom med Järn och annat: och en eller annan lärer den ansökning gjordt, at desse främmandes af ålder och tid efter annan förunta frihet inskränkas bör; och Bärgslagen föranlåtas, at hembjuda sina Effecter inhemska Köpmänner eller erkänna dem för enda afnämare däraf. Nu som en sådan ansökning länder Swenska Bärgslagen til yttersta ruine, så förpliktas jag så wäl som delaktig uti Bärgslagens wälstand, som en undersåte at wisa orimligheten, samt föreställa den fatala efterfölgd, som därigenom in på Rikes Ständer, samt alla dess trogna Inbyggare skulle flyta.

Obekant lärer intet wara, at Swenska Bärgslagen igenom Myntets och tidernas förändringar har undergådt de fata, at dess Oeconomie på en hel annan fot är bragt än den tilförene har warit, och är i det äfwentyr satt, at därest Myntet skulle afslås, eller Järnets pris på annat sätt twingas, at halfwa delen därutaf ginge platt inunder, den andra hälften skulle twina efterhand bårt.

Will det klarligen wisa utaf ärfarenheten: inunder Högst-Sal. Konung CARL Den XII:tes Regering af 1699 gjordes en dylik föreställning, då de ansökande likaledes inunder prætext af den allmänna nyttan ärhöllo dess nådiga bifall; nämligen: at främmande skulle förbjudas Handelen: Expediterne Blefwo därigenom föranlåtne, at afstå därmed; men hände, at Swenska jernet förföll inom 14 dagar ifrån 31 och 32 til 22 Dal. och ändock måste Bärgslagen med prut och möda söka afnämare därtil: hwarföre Kongl. Collegierna måste åter träda tilsammans och remonstrera den Högst-Sal. Konungen det stora äfwentyr och Bärgslagens oundwikeliga undergång, därest det i tid icke ändras skulle; hwarpå Förbudet återkallades och förra friheten dem Säljande och Handlande tilstältes. Detta ser man nu af sjelfwa ärfarenheten, hwilken åtminstone måste tiena oss til en Spegel, at se i hwad tilstånd hela Bärgslagen, som är nu Rikes förnämsta understöd, kommer at bringas.

Källan och Ådern til Rikes wälmågo är ju Bärgslagen; därigenom ballancerar sig Handelen, förses Riket med alla förnödenheter, de inkommande Waror så åtande som nötande betales, därigenom hålles Kopparmyntet i Riket qwar, och inrikes rörelsen wid magt. Om nu Järn-handelen de Swenska trafiquerande skulle hemställas och dem endast lämnas, så skulle Bärgslagen oumgängeligen falla i samma twång, som ärfarenheten och alla omständigheter wid handen gifwa; hwarigenom existerar nodwändigt en brist, så i det allmänna som i det privata wäsende.

At föra saken an med sina lifliga Färgor; så wore en sådan inskränkning, nämligen: at de Swenska Trafiquerande endast skulle wara afnämare af dessa Rikes Producter, intet annat, än som indirecte få träda i Possession af alla: de werks förmoner som Bärgslagen äger; såsom til Exempel: om wissa skulle förbehålla sig at endast emottaga all säd, som af Säterier och Hemman faller, och efter egit öfwerenskommande, råd och ämne den sig tilhandla; hwad wore det annat än at slå inunder sig alt det som härflyta kunde af Rikes cultur, och föra sig tilhanda all Winst af Swenska Godsen, draga oförmärkt saften af alla fördelar, som höra andra Rikes undersåtare til; och depossidera dem af den profit och de förmoner, som af deras wälfångna Ägendom dem bör tilflyta, och således göra dem til sina Slafwar och Tributairer, emot den wedergällning, at ägarena finge hafwa stoman qwar, och namnet at wara Herrar öfwer Gods.

Samma öde skulle Järn-Bärgslagen underkastas, därest ägarena blefwo pliktige at underlägga sig wissa Trafiquerandes Discretion, och erkänna och dyrka dem som Principaler af sina Effecter, dem de likwäl sjelfwe äga, och hwarföre de af utrikes Nationer endast undfå betalning: då under et ärbart sken af det allmänna bästa, ägaren måste träda indirecte ur sin Ägendom, i det han måste lämna förmonen til andra, hwartil han twungen blifwer igenom det at friheten honom betages; possiderande det sjelf intet annorlunda än en Smed dess städ och hammare: för hwilken träldom och orättwisaste förfång och intrång uti friheten Riksens Höglofl. Ständer åtagit sig hela Riket at guarantera.

Om Bärgslagen och dess Oeconomie förstöres, som med klara och ögonskenliga skäl wisas kan härutaf flyta; så följer, at hela Rikets hushållning tillika med Bärgslagen luta skulle til undergång; styrkan utaf inrikes Handelen, och debiten af Säteriernas och Hemmanens afwel, som ock Rörelsen och Ballancen af utrikes Commercien, beror och stödjer sig på Bärgslagens wälmående, därigenom får Landtmannen afsättning på sin Spanmål, Köpmannen och Krämaren sin winst och rörelse uti Handelen, och alle bofaste Rikes undersåtare förökning på de wid Landt-godsen aflade Närings-medel. Men i annor händelse, så skulle all Rörelse i Riket afstanna, Adelsmannen hade mera ingen fördelaktig afsättning på sin afwel, ej heller Bonden, Prästen däraf ingen särdeles inkomst; Köpmannen, undantagande några som interesserade häruti, ingen Handel och Wandel; emedan den af Bärgslagen Riket tilflytande winsten skulle falla uti några Personers, och i synnerhet i utlänningens händer.

Ingen af de Souvraina Konungar i Swerige, har ännu welat bifalla, undantagande det som skedde 1699, men blef ändrat, et sådant Project, mindre är til förmodande, at under en fri Regering, der Oeconomiens uprätthållande är det enda ändamålet, skulle kunna bringas til wäga; och på sådant sätt fördömeliga Monopolier bestyrkas: Börande jämwäl sådana mål, som få essentielt rörer Oeconomiens bestånd, allmänna Rikes wälfärd, Bärgwerkens wid magthällande etc. uti inga twistigheter dragas, och på et sätt eller annat balanceras, at det därigenom kan i någon osäkerhet komma. Sont hwad detta angår, så wore det det samma som att i dispute draga, om ägaren må få disponera om sitt eller intet, eller om Förmyndare ställas böra, dem man lämna skal fördelen af en annans Ägendom; eller ock om den ädlaste och angelägnaste delen i Riket bör blifwa en Sacrifice och aldeles offras up til andras tjenst.

Hwad de skäl widkommer, som häremot under förnäm Titel af Publici bästa, och Commerciens upkomst, förmodeligen lärer kunna bidragas, så åtager jag mig, däreft de wid handen gifwes, at wisa, det de merendels Chimerer äro, och i det målet högstskadeliga för det allmänna. Förbehållande mig därföre widare denna saken at utföra. Stockholm den 13 April 1723.