Sida:Codexiurisurbici00swed.djvu/77

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


LXIX

förut (sid. LVIII) blifvit visadt, kan således med visshet slutas att tiden för Stadslagens utarbetande infaller emellan åren 1350 och 1357. Hvilka författarne hafva varit, derom sakna vi all kännedom. Att man vid denna lagboks författande i främsta rummet tänkt på rikets första stad, det kunde man taga för afgjordt äfven om ej flera ställen i lagboken visade det; men man finner ock att författarne äfven från början varit betänkte på hvad som i vissa fall kunde vara alt anmärka i afseende på lagbokens tillämpning i andra städer, hvilken således vid dess utarbetande tydligen varit åsyftad. Så angår stadgandet i KgB. 2 a. om antalet af borgmästare och rådmän tydligen i första rummet Stockholm, men dervid tankes äfven på den stad, som æi haver sva æmpne a mannum (§. 1), hvilket naturligtvis var förhållandet med de aldraflesta; och i Rikets Råds bref af 1471 (Addit. A.) omtalas ock detta stadgande såsom gällande för alle köpstædherne i Sverige. BB. 23 angår naturligtvis endast Stockholm och de städer, som skulle deltaga i byggandet af Norrbro; att hvad här stadgas för Stockholm, ej kunde utsträckas till andra städer, är klart. I KpB. 17 förekommer äfven en bestämmelse, som endast kunde angå Stockholm. I KpB. 20 och 21 nämnas både Stockholm och andra städer. I RB. 12: 1. förekommer ett stadgande för Stockholm, hvilket genast (§. 2) lämpas till andra städer. Det som i EdsB. 23: pr. säges om Norr- och Södermalm har naturligtvis endast afseende på Stockholm, men allt det öfriga i samme flock angår äfven andra städer. Det samma gäller om det som i SVl. 14 säges om norra och södra bro; dock har, om i någon annan stad en dylik bro funnits, detta stadgande utan tvifvel äfven der blifvit tillämpadt, såsom ock i åtskilliga handskrifter anmärkes[1]. I KgB. 13, 15: 7; 23; BB. 1, 22: 5, 10; KpB. 19: pr. och 32 förekomma stadganden, om hvilka det uttryckligen säges att de gälla för hvar stad, utan att Stockholm särskildt namnes; och i KpB. 22 finnas äfven stadganden som angå hela riket. I KgB. 25 talas om den köpstad der våg är, hvarjämte der förekommer ett stadgande som gäller för alt riket. Af det anförda är uppenbart att man vid denna lagboks författande i främsta rummet haft afseende på Stockholm, men också haft för ögonen dess tillämpning i andra städer; ty att anlingen de stadganden, som särskildt angå Stockholm, skulle endast hafva funnits i vissa handskrifter, eller de som angå andra städer, skulle vara senare tillägg, kan för ingen del antagas, och motsäges af alla handskrifter[2]. Att Stadslagen, sedan den hade blifvit

    1357 såsom bevis att ”den allmänna nyare stadslagen under Magnus Erikssons regering utkommit”, så synes detta, såsom ock Odhner anmärkt, ej kunna förstås annorlunda, än att Stadslagen skulle hafva utkommit efter nämnda år, hvilket är just motsatsen af hvad som med säkerhet kan slutas af det sätt, hvarpå ifrågavarande stadga i EdsB. 27 omtalas. Att en handskrift, der 1357 års stadga omtalas, ej kan vara äldre än detta år, är visserligen klart; men att frågan om en viss handskrifts ålder ej är den samma som den, om sjelfva lagbokens ålder, är ock temligen tydligt.

  1. Se not. 2 sid. 366
  2. Om, såsom det synes, Arnell, då han i anledning af hvad i slutet af KpB. 32 säges om ”andra köpstäder”, anmärker: ”häraf är klart att Stadslagen var i början lämpad besynnerligen till Stockholms stad”,