12
Dessa rikens närvarande ställning är visserligen
ganska vanlottad. Såsom sjömakter öfverträffas de af
England, såsom landtmakter af Ryssland. I förhållande till så
stora makter bör deras svaghet ej förebrås dem. Men
orsaken till en stor del af deras förluster må de dock
tillräkna sig sjelfva mest, alldenstund de i en tid, då de ännu
voro mäktiga, utan besinning uppträdde såsom fiender emot
hvarandra, och till sina grannars, framförallt Rysslands,
fördel, försvagade hvarandra. Det var ej utan Danmarks
hjelp, som Peter den Store besegrade Svenskarne och
beröfvade dem länderna på andra sidan Östersjön. Hade
Calmarunionen varit ett verkligt folkförbund, i stället för en
dynastisk politiks verk, så hade den ännu kunnat bestå
och det till ett rike förenade Skandinavien hade då kunnat
vara en af Europas starkare makter. S:ct Petersburg hade
då kanske aldrig blifvit bygdt.
Dessa grämande minnen borde åtminstone visa de närvarande Skandinaverna, till hvad följder inre tvedrägt och den emellan grannar hittills så vanliga afundsjukan leda.
Gemensamt, såsom ett enigt folkförbund, måste Danmark, Sverige och Norrige handla i förhållande till andra länder, så framt de vilja bestå såsom en makt i Europa. Ty sluta sig dessa rikena, såsom hittills, till olika Europeiska makter, så måste nödvändigt ett af dem försvagas. Men hvarje förlust, som drabbar det ena, drabbar äfven indirekt det andra, emedan de blott förenade med hvarandra betyda något och bilda en makt i förhållande till andra makter. De förhålla sig fullkomligt till hvarandra såsom de mindre Tyska förbundsstaterna. Den ena kan ingenting vinna, om den andra förlorar, emedan statssystemet, till hvilket de alla höra, i så fall i det hela taget försvagas.”
Så långt Menzel.
Alla nationer, afstängda från hafvet, sträfva att eröfra ett lämpligt kustland, för organiserandet af militära och
