Den här sidan har korrekturlästs
Lövenskjold.
Stolta fjällar, med en krona utaf åskor på hvar topp,
Amma starka, friska sinnen, amma höga krafter opp.
Forssens dystra gång i dalen, med en harpa på sin arm,
Väcker underbara känslor opp i fria männers barm.
Stormen ropar, forssen bjuder: ”Yngling, följ oss härifrån:
Ära skola vi i verlden hafva af vår fosterson!”
Ännu strålar i hans tankar polens stjerna med sin glans,
Ännu leker i hans drömmar sagan med sin riddarlans.
Och en fager ros han bryter vid den blåa elfvens strand,
Och han sänder upp åt fjället ett farväl med blick och hand.
Forssen bär den krumma kölen, seglet blir af vindar fyldt.
Och han hastar öfver hafvet, utaf morgonsol’n förgyldt.
